Möt mig där

Dagarna försvinner medan våren slår ut utanför fönstret. Med tre veckor kvar till semestern försöker jag att inte vända mig om. När de säger att jag borde ta tillvara på den här tiden, efter boksläppet, öppnar jag kalendern och försöker hitta en lucka.

Men barnen på förskolan måste ha mat, och deadlinesen måste hållas och någon skickar ett sms och skriver att han saknar mig och det känns som om jag använt alla orden, för jag kan inte förmå mig själv att svara. För någon ringer och frågar om jag vill komma över och jag säger att jag vill men att jag måste fixa färdigt först. Sen sitter jag och surfar bort mitt liv tills sista tåget gått för längesen.

Nej, det är inte helt sant. Jag har haft långhelg.
Jag har snörat på mig löparskorna och låtit någonting jaga mig ut i elljusspåret i Nackareservatet, jag har pratat med främlingar under broar och gått med ett leende på läpparna genom en försommar som lovar mer. Lagt mig ner på nyutslagna gräsmattor och rest mig upp med tusen bevis på att gräsallergin fortfarande håller mig sällskap. Jag har mött upp med bekanta på en skolgård och känt basketbollens gummi i mina händer, lyft blicken och i motljus passat den vidare. Jag har suttit tidig morgon bredvid en vän i solen och pratat om vad som gör oss små när vi borde känna oss starka.

Men i allt detta, dödslinjerna, telefonsamtalen, mailen, texterna, dikterna, krönikorna, läsningarna, intervjuerna, fotograferingarna och tv-inspelningarna som får mig att kippa efter andan och drömma mig bort till juni, då jag tar semester från förskoleköket, utmanar pollenallergin och andas in sommaren. Möt mig där.

Stockholmsrelease Kallskänken

(Från Popvänsterns eventsida)

POPVÄNSTERN 6 MAJ: ARBETARPOESINS ÅTERKOMST

OBS NY LOKAL! OBS NY LOKAL! OBS NY LOKAL!

När vintern dog så dränktes Pet Sounds Bar i smältvatten. En vattenskadad källare gör att Popvänstern tvingas i tillfällig exil på torsdag. Och evakueringsadressen är ingen mindre än Pizzeria Olympos i Bredäng! Bredäng som byggdes för att ge luft och ljus åt arbetarklassen får nu härbärgera Popvänstern under ett par magiska timmar på torsdag kväll. Kom och delta i en historisk Popvänstern. Mer suburban chic än Pizzeria Olympos blir det inte. Och när vi dessutom fyller pizzerian med Sveriges glödhetaste arbetarpoesi just nu så undrar vi: är det här möjligtvis den optimala Popvänstern?

Jenny Wrangborg kommer och läser dikter och spelar med sitt band Stormen. Hennes debutdiktsamling ”Kallskänken” är så ny att den knappt finns, men det gör den och Popvänstern på torsdag är releasefesten. Dikter från en restauranganställds horsisont med en skoningslös blick för
maktstrukturer bland kockar och kylskåp.

Johan Jönson kommer också. För två år sen bestämde sig en enig kritikerkår för att i princip krama ihjäl honom när han släppte sin monumentala diktsamling ”Efter Arbetsschema” om sitt jobb som vårdare. Två år senare efter otaliga priser och hyllningar står han på Popvänsterns scen. I dagarna släpps hans nya lika monumentala diktsamling ”Livdikt” och kramen bara hårdnar.

Båda två är dom del av den nya arbetarpoesivågen och båda två skriver dom dikter om kroppsarbete, sitt eget dessutom. Båda två får också svara på Uje Brandelius genomtänkta och kloka frågor som tex ”Vad får du allt ifrån?” ”Är det kul att skriva poesi?” och ”Vad är en arbetare för nåt?”

Kom eller ångra dig i hundra år!

VAD: POPVÄNSTERN
VAR: PIZZERIA OLYMPOS, BREDÄNG CENTRUM
NÄR TORSDAG 6 MAJ KL 19-01
HUR DÅ: TA RÖDA LINJEN MOT NORSBORG. HOPPA AV I BREDÄNG. PIZZERIA OLYMPOS LIGGER PÅ TORGET FAST EN TRAPPA UPP, INGÅNG FRÅN PARKERINGEN PÅ BAKSIDAN

Lars Ohly läser dikten Jämlikar 1 maj 2010

Oj

Det är surrealistiskt. Alltihopa.

Kristianstadsbladet
"-En del tror att vara med i facket är att åka på kurs då och då, men det är så mycket mer än så. Facket behöver flyttas ned till arbetsplatserna, det är där arbetet måste bedrivas, säger hon och menar att den fackliga rörelsen står inför ett ödesval."

ETC Stockholm
"Göran Greider har utsett henne till Elsie Johanssons och Susanna Alakoskis arvtagare. Möt arbetarlitteraturens nya hopp: kallskänkan Jenny Wrangborg."

ETC Göteborg
"Poesi och musik på Pustervik"

Flamman
"Poeter brukar vanligen inte jobba i kallskänken. De diktare som givits ut i Sverige de senaste åren har sällan skrivit om facklig kamp, arbetsliv eller klasskillnader. Men Jenny Wrangborg gör det. Och det gör henne till väldigt unik."

SVT/Kungsträdgården
19.45 in i sitt tal läser Lars Ohly dikten Jämlikar.
foto: Lasse Ottosson

Releasefesten

Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag satt med blommorna i handen och leendet på läpparna hela nattvagnen hem till Bergsjön. Releasefesten på Pustervik fortfarande pulserande inuti mig. Lätta steg med skogskav uppför berget. Sen låg jag där i sängen, med blicken i taket och en stor fråga cirkulerandes i kroppen: Vad var det som just hände?

Kalla händer runt mikrofonen, nervositeten i blodet, böckerna uppradade på bordet, publikens tystnad och Stormen i ryggen. Strålkastarna, siluetterna i motljus och leendena efteråt. Signeringskön som någonting så overkligt, människorna som kom fram efteråt och fyllde mig med kraft för minst fem diktsamlingar till.

Hur människor jag inte träffat på snart tio år kom, arbetskamraternas kramar och hur någon sen berättar om de som sträckt händerna mot ansiktet för att torka bort tårarna. Den natten som ett plåster på alla sår det här samhället ger en. Ett vaccin mot allt får oss att tro att vi är svaga, att förändring är omöjlig, att folk inte bryr sig.

Min förhoppning är att någon ska hitta samma kraft i boken som jag fick efter releasen i fredags. Att vi börjar diskutera de här frågorna med varandra, att vi lyfter blicken och ser lösningarna. För de finns här, nära som den här känslan i bröstet. Vi har varandra. Och vi förändrar det tillsammans. Tillsammans.