Klassförtrycket

Vissa dagar på jobbet är tyngre än andra, som när man spenderat timmar på akuten efter att fått ånga från bageriugnen i ansiktet, eller de dagar då allt funkar skitbra ända tills chefen glider förbi och stjäl arbetsglädjen. Då tar tröttheten och ilskan över och man vill inte mer, vill inte se till att allt fungerar, vill inte baka några mer kanelbullar eller fixa de där 350 mingeltallrikarna. Men med tryggheten i en övertygelse om att det går att organisera allt på ett annat sätt, att ilskan och tröttheten kan göra nytta om man bara förstår hur man ska använda den så orkar man gå till jobbet imorgon också, och baka de godaste kanelbullarna, någonsin.

En del av mina arbetskamrater saknar den övertygelsen, ser inte sambanden på samma sätt som jag, och deras ilska och frustration blir något annat. Något destruktivt, självförstörande.

För missta er inte, frustrationen över det här samhället finns hos alla som jag träffat som någonsin haft ett riktigt jobb.
/j

----------------------


klassförtrycket är inte vagt eller konstigt
inget tveksamt som bekymrar dig ibland

klassförtrycket är bostadslösheten och lyxvillorna i långedrag
det är överklasskärringen som snäser av dig i kassalinjen
vd:n på företaget som kallar oss “sina arbetare”

klassförtrycket kan vara något så enkelt som avståndet till stan eller något så uppenbart som skillnaden mellan de som har och de som inte har, de som äger och de som arbetar klassförtrycket är det hårda golvet under dina fötter i produktionen,
hur benen känns efter nio timmar på språng
klassförtrycket är tröttheten på bussen till jobbet 06.07,
känslan av att det borde finnas något mer

klassförtrycket är inte vagt eller konstigt
inget tvetydigt svar på en konstig fråga

klassförtrycket är arbetslösheten och det faktum att det fortfarande finns saker att göra
det är en förbannat slöseri med resurser
ett sätt att hålla lönerna i nivå med tacksamheten

klassförtrycket är tiden du spenderar på akuten medan andra går före dig i kön
är dina utslitna axlar och stela nacke, ärren på dina händer efter varma plåtar
klassförtrycket är tiden du kan njuta för att sedan vara tvungen igen
klassförtrycket är den förlorade arbetsglädjen

klassförtrycket är inget diffust eller allmänt
det är en förklaring på tröttheten och ilskan
ett enkelt svar på en enkel fråga
är både problemet och den nalkande lösningen
när tröttheten och ilskan blivit för stor
och vi inte orkar mer