Skogsbränder och sånt som glöder

Detta kan ses som ett försök till tvång, till att tvinga mig själv att beskriva det jag ser. Ett sätt att elda på skogsbränderna vi bär i våra bröst. Ett sätt att minnas människorna och att lära sig att kunna använda sig av tillfälligheter och chanser när de dyker upp. En påminnelse om att det inte är betraktandet som spelar roll utan vad vi gör av det vi ser, hur vi agerar.

Det här är en krigsförklaring mot klassförtrycket och en kärleksförklaring till allt som brinner istället för att bara glöda.