Bagarmossen är solen på väg upp bakom Bagis Grillbar, är det sista tåget som rullar genom tunnlarna under vårt centrum, människorna som letar sig upp från djupet och hem till sängarna. Bagarmossen är jag som sätter mig med pennan mot pappret, skrivblocket i knät och orden ut över pappret. Det är killen som kommer fram till mig när torget tömts på folk, frågar om jag behöver hjälp, jag som svarar att nej, eller jo, eller nej, tack ändå. Han som rör sig bort mot Svartågatan.
Bagarmossen är jag som reser mig upp, skakar orden från pappret, tänker att ja, jag behöver hjälp, vi behöver hjälp, människan behöver hjälp. Vi behöver honom som kommer fram till mig som om jag vore i slagsmål, som om något stod och skrek på mig vid tunnelbaneöppningarna, när jag med pennan mot pappret försöker sätta ord på det jag ser omkring mig.
För vi behöver inte kärleksdikterna eller fyllorna. Behöver inte femitre-ragget eller sista meningen innan tåget når sin station. Vi behöver det som är vi i oss. Och ett sätt att gå fram till varandra, sakta närma oss och oroligt fråga varandra om vi behöver hjälp.
Ja, jag behöver hjälp.
Hjälp bort från poesin i en natt i Bagarmossen centrum.
Inlägg
2 kommentarer:
Tänk. Jag slutade läsa din blogg, fråga mig inte varför. Nåt kom emellan. En semester, en separation, en höst, en vinter, en vår. Du är fortfarande lika bra, och du berör fortfarande lika mycket. Vad du än kommer att syssla med i framtiden är jag säker på att det kommer att gå bra.
Allt annat vore orättvist.
Hej!
Vi är fen studenter på KTH som gör en enkätundersökning på Bagarmossen, Nackareservatet, och Kolarägen/Älta!
Va med och hjälpa några studenter förstår området bättre!
www.tinyurl.com/KTHEnkat
Tack!
Nicholas
Skicka en kommentar