någonting dovt över mitt land
i Stockholm dras människorna som magneter till de stora T:na
för att efter tunga arbetsdagar spottas ut igen
jag möter en vän nere på torget
vi går tysta över mörka gator
nu rullar bulldozers in mot v
älfärden i landetdär marknadsvärde ställs före människovärde
enfald före mångfald
ruinerna av allt vi byggt upp
här tar oss bussen genom det Nya Sverige och
i tomrummet efter alternativen
hör vi rasisterna marschera in i riksdagen
det finns ingenting poetiskt i detta
klockan sju i möteslokalen, det är någons kök
mörkret slår mot fönsterrutan
vi lägger ut ritningarna över bordet
kaffekopparna bredvid mötesprotokollen
bygger en bro mellan dit vi var på väg och
där vi istället hamnade
här, i klyftan mellan valretoriken och verkligheten
reser vi byggställningarna, skissar upp motståndet
planterar lite hopp i hopplösheten
i hallen står travarna av flygblad
nästan allt återstår att göra
Dikten publicerades i LO-Tidningen 23e september.
Inlägg
4 kommentarer:
Hejsan!
Jag fick din bok "Kallskänken" av mina kära föräldrar igår (de var på Pilgatan i fredags och hörde dig läsa) och jag älskar ditt sätt att skriva!
Jag har själv inte jobbat i kallskänk eller ens i restaurangbranschen men tankarna och känslorna du förmedlar stämmer ändå väldigt bra överens över hur jag kände under min tid som städerska.
Jag kommer att tipsa om din blogg och bok i min blogg för du gör ett riktigt bra jobb! Fortsätt så här för du är grym!
MVH
Anna Wiklund
www.annawii.devote.se
Ja, allt återstår verkligen att göra... men jag hoppas att vår generation inte lamslås av hopplösheten utan vågar och orkar föra kampen, för det är nu som det nya kapitlet måste börja skrivas.
Bra skrivet, fastnade för strofen om rasisterna som tågar in genom tomrummet och att det inte finns nåt poetiskt i detta. Bästa formuleringen jag läst hittils !
jenny!- idag gav du mig allt det som sommaren inte gav, eller kompletterade det som den gav. och mer därtill. du är grym!!
Skicka en kommentar