tisdag 7 juli 2009

Tidiga juli

Dagarna går och jag försöker skriva. Ibland kör jag fast. Oftare nu än innan.
Jag träffar människor som tittar på mig som om jag har något som de letar efter. Det har jag inte och när de frågar mig om jag vill ta en kaffe så svarar jag att jag inte dricker kaffe. Det gör jag inte heller, fast det har egentligen inte så mycket med saken att göra.

En del dagar känns det som om jag är tjejen i Bachelorett, och det kan inte vara ett gott tecken.

Åskan rullar in över Tumba och efter att ha loggat in på internetbanken undviker jag att lämna lägenheten, det är det mest effektiva sättet att inte göra av med pengar på. När jag väl kommer ner till pendeltåget och tittar på mitt SL-kort kan jag bli kallsvettig när jag inser att jag snart behöver 690kr för att köpa ett nytt.

Jag skriver blogginlägg som jag aldrig publicerar, har svårt att anpassa mig till att inte vara på andra sidan jorden. Ägnar mig åt självcensur. Önskar ononymiteten tillbaka, ett efternamn som inte går att googla, en blogg som ingen kan spåra. Smider planer.

Jag skriver dikter om att jobba i kök och ifrågasätter idiotin i att de bara ligger här, i mina skrivböcker utan att göra någon nytta. Otåligheten håller mig sällskap framför datorn när jag långsamt försöker få diktsamlingen att växa.

Mest av allt tror jag att jag behöver miljöombyte och dagar som denna funderar jag allvarligt på att flytta till Australien.

2 kommentarer:

ditte sa...

det värsta kan vara att stanna kvar, men jag tror ändå att det finns stunder då man måste göra just det; inte flytta till andra sidan jorden. det som jagar än följer efter, och var man än är och hur det är så finns det kvar.

det kan vara skit, men jag tror inte att andra städer kan göra det bättre.

och så tror jag visst att du har något som andra söker; du har en slags sanning, och det är stort.

Adina sa...

Inget är bättre i Australien. Jag lovar.