Buy out

jag har konstiga drömmar
som att jag löser folks problem, räddar jorden från aliens, dödar zombies med gigantiska spikar eller är någons vän som verkligen behöver det
jag drömmer om organisering, att inte vara rädd för det som skrämmer en och en kärlek som får alla problem att verka meningslösa


alla problem jag har är verkligen meningslösa,
för alla utom mig,
och ikväll,
till och med för mig



(ikväll jobbade jag långpanna och efter det drack vi alla gratis i baren, vi drog in över 66 000 kr idag och det kan bero på det, men livet känns lite enklare, som om man fattat något sorts beslut eller bara skaffat en ny vän, eller kanske bara bestämt datumet man ska få träffa sin tvillingsyster igen, förhoppningsvis, om inte något annat kallar)

Fjortishångla

idag bjuder jag på en text jag skrev när jag var 6 år yngre än idag, vilket får mig att ännu en gång må dåligt över att jag inte kommit längre med min bok, men i alla fall, idag får ni en text från min tidiga(re) ungdom, för idag skulle jag så väldigt gärna stå vid spårvagnshållplatsen vid masthugget, eller i en krogkö i staden där vi växte upp, och fjortishångla

som man gjorde för sex år sen, eller för bara ett par månader sen
mest för att det känns så väldigt bra att fjortishångla

har ni inte provat så borde ni göra det.
punkt(.)

-------------

det kom fram en kille till mig i biblioteket, följde mig ut i korridoren, och de artiga fraserna sattes i halsen. när han berättade, viskade, som om han inte trodde på vad han själv sa, att hans flickvän hade gjort slut. han fick en (1) kram. lite meningslösa ord för att visa mitt medlidande (jag svär att de inte fick honom att må bättre. fan.) och därefter berättade han om tårarna som fallit, om meningslösheten hon gett honom, om alla förlorade evigheter (plural?).sedan nåddes någon slags punkt och det sattes ett komma ( , )

”Förresten, vill du följa med ut och ta en öl med mig ikväll?”

jag satte luften i halsen och viste inte vem jag skulle andas. de vanliga bortförklaringarna och därefter ånger.

”ja, gärna, du kan inte inbilla dig hur gärna”
blev till
”nja-men-ikväll?-jag?-va?-vadmenardu?-jagförstårin genting-jagärbara17ochjagskullealdrigfåförmigattgå utmeddig(ihansöron).”

insåg jag senare, när jag insåg att jag tackat nej med icke godtagbara anledningar. och då blev ja till nej.ihansöron. därefter sattes ingen punkt men våra ryggar gick åt varsett (2) håll.

----


ja, det var tider det.

Liven vi lever

vi sitter i baren efter en hård arbetsdag i köket

jag tänker att jag inte vet vad jag håller på med, för att åka till andra sidan jorden och lära känna tusen fler bekanta, är att välja en ny sorts ensamhet

vissa dagar är fantastiska,

andra dagar vill jag bara åka hem, sitta på min balkong i bergsjön och veta att jag bara är ett telefonsamtal ifrån mina vänner

ibland förstår jag precis varför jag är här men när jag försöker greppa den känslan så försvinner den direkt och jag inser att glömt bort det igen

men i alla fall; vi sitter i baren efter en hård arbetsdag, någon pratar om någon annans flickvän och Paul säger att kärleken mellan han och hans fru djupnat genom åren, att den nu nått så djupt att han inte kan hitta den längre

Paul är en rolig kille

han säger det skämtsamt

med ett allvar som förvånar honom själv och något i hans blick som säger att något äntligen gått isönder inuti

ungefär då förstår att vi är många som lever liv vi inte kan ta oss ur

för det finns så mycket som håller oss kvar; leendena i fotoalbumen, barnen, huset, vännerna, vanan, tröttheten, rädslan

och att vi emellanåt behöver saker som väcker oss; en blixtförälskelse, ett telefonsamtal, en resa bort från allt vi håller kärt för att inse vad det är som gör oss varma inuti, en ny vän

så lär vi oss fatta livsavgörande beslut

och vad vi behöver för att hålla rastlösheten borta,

ett tag i alla fall

Stranden

på stranden här får man inte;

leka med bollar (!)

ha med sig hunden

elda

ha med sig uppblåsbara föremål, te x vattenleksaker

dricka alkohol

det enda som är tillåtet (på hänvisade områden) är vindsurfing

crazy, crazy canadians.

Grisen

Jag bor i ett grön liten villa i Norra Vancouver. Här bor jag tillsammans med min bror, Erin som jobbar på berget med alla turister, de två nykomlingarna från australien och vårt enda husdjur; Grisen.

Han står på trappan på framsidan och vaktar.

Han ger mig mycket glädje i livet.

Jag jobbar vidare med min bok, men inser att jag försöker berätta fyra historier samtidigt.

Jag kan inte fokusera. Det enklaste hade varit att bara sammanställa en diktsamling, men det känns inte roligt.

Historien jag mest av allt vill berätta är den bakom "Min bergsjö". Alkoholen, vänskapen, uppväxten, spänningen emellan.

Jag borde gå en skrivarkurs. Och lära mig att fokusera.

Dagens bild

för att göra det här lite mer intressant, och för att lura in mig själv på uppdateringssidan, så utvecklar jag konceptet "poesiblogg" och lägger till ett feature; "dagens bild"!

så dagens bild; oliverna

passar bra t ex på en Antipastoplate med rostad vitlök, marinerad kronärtkocka, vacktelägg, rökt lax, percuttion och cocktailtomat med basilika och boccationoost. Toppa med olivolja och en reduktion av vit balsamico. Gott enligt många, men jag ger oliver tummen ner.

Sorry.

1617 Lonsdale

solen skiner, uteserveringen fyller upp restaurangen

bongarna rasslar in

och när det är 30 grader utomhus betyder det desto varmare i köket

grill, stekbord, 18 öppna lågor på spisen, diskmaskin, tre ugnar, och allt på en yta ungefär lika stor som två svenska busskurer

det blir ganska varmt

så jag orkar inte riktigt berätta om något annat just nu,

än att kallduschen när jag kom hem, var helt fucking amazing,

som de säger over here

Gamlestan

om jag kunde,

skulle jag berätta för dig hur du för alltid förändrade mitt liv

skulle jag ringa dig oftare

skulle jag vara vännen som du var för mig

skulle jag sitta bredvid dig i köket i Gamlestan och prata med dig om allt som gör oss till människor

berätta om hur ensamheten ibland äter mig

och hur jag önskar att jag kunde vara där för dig, att ringa mitt i natten och mellan tunga andetag förklara att du inte orkar vara själv i natt

dra fram extramadrassen och sträcka ut en hand

om jag bara kunde

vara närmare

skulle jag vara det för dig

Försöker

jag saknar mina vänner

försöker få grepp om boken jag försöker skriva

försöker ta tillvara på tiden här

försöker njuta av solen

försöker verkligen

mer kan man ju inte göra

Projektet

ja, det här är mitt nya hem

ja, mina väggar är turkosa och ljusblå

ja, den som målade försökte vara konstnärlig och måla en våg, eller kulle, vem vet

och ja, jag försöker också vara konstnärlig

men istället för att måla så skriver jag

meningen är att det ska bli en bok

förhoppningsvis blir resultatet bättre än för den som målade väggarna i mitt rum

vi får väl se

vi kan också konstatera att jag och min blinddate hade helt olika syn på barnmisshandel, försäljning av droger och musiksmak

men vi tyckte om samma sorts öl, och det är ju alltid nått

På en gata i staden där vi växte upp

jag skulle vilja berätta för dig
om vännerna jag lärt känna sen du försvann
om hur bekantskapskretsens första barn växer sig större för varje dag och hur vi sitter fyra tjejer i varandras lägenheter ibland och försöker prata oss fram till hur saker och ting fungerar - eller bara vara tacksamma för att vi har människor omkring oss som hjälper mot allt som vill oss illa
försöker minnas att det inte alltid varit så

jag skulle vilja prata med dig om tiden som lagt sig mellan
om allt som förändrats sen du försvann
om städerna jag bott i, lägenheterna jag kallat mitt hem, människorna som varit mina vänner,
hur jag ibland kan bli påmind om hur du och jag gick upp längs en gata i en annan stad och du sa att det tagit slut med Lina igen, att det inte fanns några vägar tillbaka denna gången

jag skulle vilja säga till dig
allt som jag inte gjorde då
att jag minns oss i en lägenhet på Östra Storgatan , i ett snölandskap en av få lyckliga nyårsnätter, soliga eftermiddagar instängda i replokalen, men ännu mer som en känsla jag inte riktigt kan beskriva; en rädsla för att saker och ting skulle förändras
och vi skulle bli äldre

jag vill berätta för dig
om rastlösheten som växt varje dag sen du försvann
om tusen bekanta som jag aldrig släppte in men hur några ändå lyckades stanna kvar, om hur omständigheterna och slumpen förändrade mig, och fortfarande gör
om caféerna, restaurangerna, köken jag jobbat i, människorna jag inte klarar mig utan
kampen som fick mig att klara tunga arbetsdagar

jag vill att du ska förstå vem jag blev efter du försvann
hur verkligheten gjorde mig hård men också fruktansvärt sårbar, hur jag träffade någon som jag lärde mig att älska men stannade med allt för länge, hur jag inte orkade vara ensam och lät någon annan ta över, hur kärleken pausade mitt liv i tre år men väckte mig igen en dag i augusti

och jag vill att du ska veta
att jag fortfarande tänker på dig
som någon som gick brevid mig på en gata i staden där vi växte upp
någon som log mot mig när jag var sexton år och världens minsta människa, när jag grät och tillslut försökte berättade om skriken, orättvisorna, hopplösheten
någon som tittade på mig och förklarade att saker kommer förändras och vi kommer bli äldre
någon som log och lärde mig vad hopp är

någon som stannade kvar

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

jag ringer till någon som lovat att ringa mig för att påminna om att det var fyra dagar sen han hörde av sig men hans mobil är trasig och ingen svarar hemma och när jag går till mataffären säger de att en gasledning exploderat högst upp i ett hyreshus på 19th street, minst två döda än så länge och jag förbannar mig själv för att jag aldrig tog reda på var exakt du bor
nu kan mina lämnade meddelande på din mammas telefonsvarare vara förgäves men jag tänker att det kanske de var ändå så vad spelar det för roll
jag är en idiot
jag dejtar tre killar samtidigt och alla blir förolämpade när jag försöker betala maten, bion, biljetterna
folk är idioter, tänker jag i samma mening som "hade jag fått chansen att slippa betala så skulle jag tagit den direkt"
jag är en idiot
ja, jag är en idiot
och imorgon ska jag på blind date

Berättelsen om mitt liv/The story of my life

jag skulle behöva tusen dagar och tusen nätter,
tusen hav och tusen stränder

för att möta den längtan jag bär på,
för att döva de sånger som vibrerar i mig

försöker skärma mig från tankarna men
en ständigt återkommande fråga vägrar ge efter;
hur din hud skulle kännas mot min

It's ok, we can still be friends

jag följer solen ner längs vattnet i en tremiljonersstad
och jag bär med mig ett hjärta fyllt av sten
för du är någon sorts vän,
och jag är någon som älskar dig

du följer mig ner till Lonsdale Quay
går bredvid som i en kväll i april
med din hand i min och jag önskar mig;
tillräckligt bra fantasi för att inte behöva önska dig tillbaka

någon kysser mig utan känsla och
du är avståndet mellan mig och verkligheten
eller bara sättet jag lär mig att vara ensam
tillsammans med andra

jag sitter på en uteservering och ser oss
som om vi levt våra liv baklänges och
snart har jag inte ens mött dig för första gången
snart är du en främling utan namn
snart lämnar jag dig

------------------------------------------


jag vet inte vad jag ska säga om allting
jag försöker skriva men det känns som att mellan varje mening så förändras något och jag måste börja om från början

ibland är jag ensammast i världen och ibland vill jag bara vara själv
ibland tror jag att jag är kär och sen inser jag att jag inte står ut med att tillbringa mer tid med dig
ibland orkar jag inte sätta på telefonen bara för att sekunden senare förbanna det faktum att någon kan ha försökt få tag på mig och jag sumpat chansen


livet är scitzofrent
och jag stannar nog i vancouver till slutet av augusti