måndag 26 maj 2008

Liven vi lever


vi sitter i baren efter en hård arbetsdag i köket

jag tänker att jag inte vet vad jag håller på med, för att åka till andra sidan jorden och lära känna tusen fler bekanta, är att välja en ny sorts ensamhet

vissa dagar är fantastiska,
andra dagar vill jag bara åka hem, sitta på min balkong i bergsjön och veta att jag bara är ett telefonsamtal ifrån mina vänner

ibland förstår jag precis varför jag är här men när jag försöker greppa den känslan så försvinner den direkt och jag inser att glömt bort det igen

men i alla fall; vi sitter i baren efter en hård arbetsdag, någon pratar om någon annans flickvän och Paul säger att kärleken mellan han och hans fru djupnat genom åren, att den nu nått så djupt att han inte kan hitta den längre

Paul är en rolig kille
han säger det skämtsamt
med ett allvar som förvånar honom själv och något i hans blick som säger att något äntligen gått isönder inuti

ungefär då förstår att vi är många som lever liv vi inte kan ta oss ur
för det finns så mycket som håller oss kvar; leendena i fotoalbumen, barnen, huset, vännerna, vanan, tröttheten, rädslan

och att vi emellanåt behöver saker som väcker oss; en blixtförälskelse, ett telefonsamtal, en resa bort från allt vi håller kärt för att inse vad det är som gör oss varma inuti, en ny vän

så lär vi oss fatta livsavgörande beslut
och vad vi behöver för att hålla rastlösheten borta,

ett tag i alla fall

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag läser det här inlägget om och om igen, det har jag gjort många gånger. Och lika många gånger har jag fått gåshud av det. Det säger en del, både om hur bra du skriver och minst lika mycket om mig själv. IMHO alltså. Kram.

kallskänkan sa...

jag har läst din kommentar minst lika många gånger som du läst min text, och varje gång blir jag varm inuti och vill skriva något nytt så att jag kan få fler fina kommentarer :) tack.