Fjortishångla

idag bjuder jag på en text jag skrev när jag var 6 år yngre än idag, vilket får mig att ännu en gång må dåligt över att jag inte kommit längre med min bok, men i alla fall, idag får ni en text från min tidiga(re) ungdom, för idag skulle jag så väldigt gärna stå vid spårvagnshållplatsen vid masthugget, eller i en krogkö i staden där vi växte upp, och fjortishångla

som man gjorde för sex år sen, eller för bara ett par månader sen
mest för att det känns så väldigt bra att fjortishångla

har ni inte provat så borde ni göra det.
punkt(.)

-------------

det kom fram en kille till mig i biblioteket, följde mig ut i korridoren, och de artiga fraserna sattes i halsen. när han berättade, viskade, som om han inte trodde på vad han själv sa, att hans flickvän hade gjort slut. han fick en (1) kram. lite meningslösa ord för att visa mitt medlidande (jag svär att de inte fick honom att må bättre. fan.) och därefter berättade han om tårarna som fallit, om meningslösheten hon gett honom, om alla förlorade evigheter (plural?).sedan nåddes någon slags punkt och det sattes ett komma ( , )

”Förresten, vill du följa med ut och ta en öl med mig ikväll?”

jag satte luften i halsen och viste inte vem jag skulle andas. de vanliga bortförklaringarna och därefter ånger.

”ja, gärna, du kan inte inbilla dig hur gärna”
blev till
”nja-men-ikväll?-jag?-va?-vadmenardu?-jagförstårin genting-jagärbara17ochjagskullealdrigfåförmigattgå utmeddig(ihansöron).”

insåg jag senare, när jag insåg att jag tackat nej med icke godtagbara anledningar. och då blev ja till nej.ihansöron. därefter sattes ingen punkt men våra ryggar gick åt varsett (2) håll.

----


ja, det var tider det.