söndag 15 juni 2008

Vancouver


ring mig när du korsat gränsen,
ring mig och berätta om hur det känns att vara närmare ,
berätta om motorvägarna, isen på flygplansvingarna, ljudet av rälsen susande under dig
ge mig en hemkomst, filmmusiken i de sista scenerna och en blick som når hela vägen

ring mig när du korsat gränsen
ring mig och jag ska berätta för dig om en känsla som följt mig runt jorden
berätta om osäkerheten i hur benen tar mig uppför 11th street, en ensamhet i människorna jag möter och avstånden som något omätbart nära, eller fruktansvärt långt borta
ge mig din röst närmare här, bilden från ditt tågfönster, en scen ur ditt liv

skicka ett sista brev när du bestämt dig
skicka ett brev med en doft av att vara på väg
skriv om de små städerna, fotbollsplanerna som susar förbi och kvinnan i sätet mittemot
ge mig nyfikenheten i hennes ögon, en chans att förstå höjdskillnaderna och barnens skratt som ekot du lämnat efter dig

skicka ett sista brev som en fråga
och jag ska svara dig med en minnesbild av ett tåg som lämnar en perrong, tiden jag spenderat på att komma så långt bort som möjligt och en vilja att förstå vad det är man letar efter

posta ett sista mail när du kommit fram
möt mig nere på Waves Coffe och
jag ska visa dig
gatorna som leder in i den här staden, människorna som gjorde den till min och platserna som ropar, rälsen som tjuter, flygplanen som lyfter för att ta mig vidare

3 kommentarer:

Anonym sa...

Äntligen! Lyrik man begriper, som får en att känna... Fuckin' awesome!

Anonym sa...

kan inte mer än hålla med! du är den bästa :)

kallskänkan sa...

tack, ni värmer i en månad så kall att de döpt om den till junuari...