onsdag 16 december 2009

Andra sidan


Tvärbanan följer spåren genom Hammarby Sjöstad
broarna sträcker sig mot andra sidan
vattnet iskallt och bottenlöst

tunga arbetsdagar blir irritation mellan mig och kocken
över telefonen mellan våra förskolor

rödbetssalladen
disken
fruktfaten
beställningen
dagens lunch

jag lägger min tyngd mot värmevagnen
i backen upp mot köket
snön ankeldjup
lastbryggan ishal

lyftkranarna vrider sig kring sina axlar vid Sickla Kaj
lägger bit på bit i bygget av segregationen,
bostadsrätter för miljoner

vi som jobbar här
bor inte här

tre låneböcker i min väska och konduktören som frågar vart jag ska
snön blåser upp under tåget, reflekterar ljuset från gatlyktorna

i onsdags började de riva Aspuddsbadet

jag tänker på hur länge det tog att bygga allt det här,
gratis låneböcker
allmännytta
badhus
spåren, bussarna, broarna som tar oss till andra sidan

och hur jävla fort de nu river allt igen

här kan vi sitta i varandras kök och prata om hur kall den här staden blivit
att den inte släpper in oss,
utan att förstå att allt illa den här staden vill oss
är beslut fattade av människor som redan har allt

bara de kan prata om
”nödvändiga nedskärningar”
”prioriteringar” och ”dåliga tider”
samtidigt som de sen åker hem
till trygga villor, pengar på banken och friska fruar

de behöver aldrig i sitt privatliv
”prioritera”
välja mellan SL-kortet eller lagningen av tänderna
där behövs inga ”nödvändiga nedskärningar”
eller ”samhällsansvar”

och de behöver inte ställen som Aspuddsbadet
för hemma i villan har de jacuzzi
tänker jag när tvärbanan rullar in
mot Gullmarsplan

4 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Det är precis på pricken så det känns när man sitter på bussen, eller spårvagnen och ser alla människor som stressar fram genom stan. Jag tänker ofta på Mia-Pia Boethius som en gång sa: Det var tur att jag var ensam mamma när vi satsade på badhus, bibliotek och lekplatser. Tack vare att vi satsade tillsammans kunde jag och min dotter ha det bra utan pengar.

Hannah Bergstedt sa...

Det är den här berättelsen vi behöver. för att förklara varför de beslut som fattas är så orättvisa, och så förödande.

Tack för dina ord!

Jane Morén sa...

Jag gillar den här!

kallskänkan sa...

Tack själva. Vi behöver se till så att dom inte kan göra såhär.