onsdag 16 december 2009
Andra sidan
Tvärbanan följer spåren genom Hammarby Sjöstad
broarna sträcker sig mot andra sidan
vattnet iskallt och bottenlöst
tunga arbetsdagar blir irritation mellan mig och kocken
över telefonen mellan våra förskolor
rödbetssalladen
disken
fruktfaten
beställningen
dagens lunch
jag lägger min tyngd mot värmevagnen
i backen upp mot köket
snön ankeldjup
lastbryggan ishal
lyftkranarna vrider sig kring sina axlar vid Sickla Kaj
lägger bit på bit i bygget av segregationen,
bostadsrätter för miljoner
vi som jobbar här
bor inte här
tre låneböcker i min väska och konduktören som frågar vart jag ska
snön blåser upp under tåget, reflekterar ljuset från gatlyktorna
i onsdags började de riva Aspuddsbadet
jag tänker på hur länge det tog att bygga allt det här,
gratis låneböcker
allmännytta
badhus
spåren, bussarna, broarna som tar oss till andra sidan
och hur jävla fort de nu river allt igen
här kan vi sitta i varandras kök och prata om hur kall den här staden blivit
att den inte släpper in oss,
utan att förstå att allt illa den här staden vill oss
är beslut fattade av människor som redan har allt
bara de kan prata om
”nödvändiga nedskärningar”
”prioriteringar” och ”dåliga tider”
samtidigt som de sen åker hem
till trygga villor, pengar på banken och friska fruar
de behöver aldrig i sitt privatliv
”prioritera”
välja mellan SL-kortet eller lagningen av tänderna
där behövs inga ”nödvändiga nedskärningar”
eller ”samhällsansvar”
och de behöver inte ställen som Aspuddsbadet
för hemma i villan har de jacuzzi
tänker jag när tvärbanan rullar in
mot Gullmarsplan
Etiketter:
arbetsmiljö,
i,
kallskänkor,
kockar,
skitsamhälle,
stockholm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är precis på pricken så det känns när man sitter på bussen, eller spårvagnen och ser alla människor som stressar fram genom stan. Jag tänker ofta på Mia-Pia Boethius som en gång sa: Det var tur att jag var ensam mamma när vi satsade på badhus, bibliotek och lekplatser. Tack vare att vi satsade tillsammans kunde jag och min dotter ha det bra utan pengar.
Det är den här berättelsen vi behöver. för att förklara varför de beslut som fattas är så orättvisa, och så förödande.
Tack för dina ord!
Jag gillar den här!
Tack själva. Vi behöver se till så att dom inte kan göra såhär.
Skicka en kommentar