åkern

jag har skrivit tre inlägg som av olika anledningar inte blivit publicerade

ett handlade om ett krogbesök
ett annat hette "stor jävla längtan"
och igår när jag satt i ett stillastående tåg på en åker mellan ängelholm och båstad var jag farligt nära att känna de skånska vidderna hota mig till att skrika fula ord helt högt i kupén, vilket jag också gjorde istället för att publicera inlägget jag skrivit



de nästan tre timmarna på åkern och på en perrong i ängelholm åt upp ett möte som jag behövde väldigt mycket

efter två timmar gav alla upp hoppet om att hinna i tid och de flesta av de andra 300 på perrongen kände ånger över armbågarna som utdelades i striden om platserna på ersättningsbussen, började dra göteborgsvitsar om tåg och jag tänker mig att engelskmannen som försökte slå till busschauffören gick längs ån utanför ängelholmcentral och bestämde sig för att gå en ABF-kurs i självkontroll

själv pratade jag med killen brevid mig på bänken om de människor vi nu missat och om masspsykosen i förvirringen på perrongen, sen bestämde vi oss för att följa just den psykosen och följa efter folk ombord ett tåg som stannade i varenda liten by i västra skåne

väl i malmö såg jag min tågvän för sista gången och förbannade igen en resa som istället för att lätta på trycket pressade mig hårdare

men när jag kastat min väska i hallen hos min fina storasyster mötte hon mig med ett glas champange och sa att det var en pissig dag som denna man skulle dricka den, att hon sparat den för det här



nu har jag lite dåligt samvete

jag har varit en dålig gäst
det slutade med att jag drack henne skumpa, intog hennes öl, åt hennes sista paj, stal hennes tandborste, lämnade hennes lägenhet mitt i natten för att ta igen mötet med en hjärtevän och fick en försenad födelsedagspresent
ändå vill hon att jag ska komma tillbaka

en storjävlalängtan dövades under den natten, för att sen dyka upp igen när jag efter ett hejdå svängde runt hörnet in på möllevångstorget
det är väl så det funkar med en storjävlalängtan antar jag

men i ett vidare perspektiv kan jag ändå hävda att det hjälpte, min blixtvisit i malmö gav utdelning, och nu när jag sitter på tåget hem igen är det en annan känsla som försöker ta plats i mig
något sorts obehag
men bättre denna känslan än en storjävlalängtan

Lastbryggan 05.50

idag är jag svag
för få sovna timmar och en stor jävla längtan över mitt bröst
inatt vaknade jag vid halv ett, klarvaken, och trodde att klockan ringt och jag skulle gå till jobbet
när klockan sen verkligen ringde vid halv fem och jag var tvungen att gå upp var förvirringen total, förstod inte alls varför jag skulle gå upp, att jag hade ett jobb, att det gick spårvagnar till stan, att bröden inte bakade sig själva, och var nära att missa vagnen
väl utanför jobbet fick jag stå fem minuter och fundera över vad jag hade för larmkod innan jag vågade dra mitt kort och chansa
det gick vägen men jag har nu officiellt slutat att lita på mitt minne
från och med nu kan man hitta alla mina koder och lösenord på en lapp
fast risken är att jag glömmer var jag lagt lappen också om det ska hålla på det här viset


lastbryggan 05.50
hösten spegelblank mot mörk asfalt
jag rycker åt mig en brödback och väntar ut stämpelklockan
i en halvtimme har jag köket för mig själv
tänder kylarna, sätter på värmeriet, drar igång stekbord och spisar
väcker köket från en stilla förväntan och slår igång fläktarna med full kraft
sätter mina degar på jäsning

flera gånger har jag svarat i min telefon och människan på andra sidan har sagt att det låter som jag är i en fabrik
och ja, det här är min fabrik
när jag stämplar in markerar jag avdelning; produktion
här hymlar vi inte om sånt, det är tydligt vilken klass vi tillhör

glider i kockrocken och blir någon annan
en yrkesroll som gör mig hård
rak, snabb, effektiv
vissa dagar stannar hon kvar i mig även efter jag lämnat omklädningsrummet
i pressade situationer är hon där
köksspråket; "bakom", "framför", det korta, koncisa
avskalat från allt onödigt
ibland hårt, ibland ärligt, ibland elakt
men oftast fullt med kärlek

folk som aldrig jobbat i ett kök kan bli knäckta på ett par timmar
folk som alltid jobbat i kök blir så småningom det

kl sju och köket gnuggar sömnen ur ögonen och sträcker på sig
mangan, danne, freddan och jonne preppar lunchen
masen och pillan i renseriet och källskänken rullar in back efter back med bröd

mangan frågar om jag fått någon kram idag och
jag skämtar med freddan om att jobba som kock och lida av panikångest
jag litar inte riktigt på nån förrän vi har jobbat ihop under stress

"nu kör vi!" och någon slänger på en punkskiva
idag kommer allt att klaffa

hänger av mig kockrocken i skåpet i omklädningsrummet och
på vagnen från jobbet lämnar jag hetsen bakom mig
i tunneln genom berget mellan runstavsgatan och kortedala torg saknar jag täckning och vid galileis gata tänker jag att här bor jag, i bergsjön, där spårvagnarna kommer rakt genom berget för att ta mig till andra sidan

Min bergsjö

du hoppar nu hastigt av vagnen och jag ser dig korsa grönsakstorget
din nacke säger åt mig att inte höra av mig på veckor

göteborg är kallt ikväll och i natt kommer hösten att lägga sitt första tunna lager av löv över gräsplanerna i vasaparken, över samma ytor där vi satt i en annan årstid och sög i oss sommarens sista klara strålar

det borde kännas längre sen men färgen på träden gör det tydligt;
vi har rört oss i en cirkel kring varandra för att kunna nå tillbaka till den dagen

tröttheten efter nio timmar i produktionen,

en omväg till systemet och
parken i vilken du skulle dricka din sista öl
det viste jag inte då, kanske inte du heller, men i efterhand sa du
att du inte kunde avslutat på ett bättre sätt
du satt i gräset och lät solen göra dig mjuk
ölen göra dig varm
berättade om din mamma som dött just när hon lyckats bli nykter och
jag satt bredvid och såg linjerna mellan våra erfarenheter bli tydliga
en stig växa mellan oss,
det som gjort oss illa hittade en öppning in i det som blev vi

jag tog mitt nya anställningsbevis, du din knivväska och vi gick ner mot vagnen
träffade två vänner till dig som jag mött men sen glömt bort
log artigt och bestämde oss sen för att ta sommarens sista dopp
behövde ett avslut på en eftermiddag som blivit en början

7:ans spårvagn hem till mig
du pratade inte när du gick upp för backen mot min lägenhet
kanske för att dölja ansträngningen i höjdskillnaden
eller bara för att vi båda ville vila i tystnaden ett tag
det här var första gången du var hemma hos mig och
du gick snett bakom mig hela vägen upp

satte inte på pausmusik och fyllde inte på någon proviant
tog bara ett badlakan och gav dig en varmare tröja
letade oss bort till sjön

spegelblank, tyst och klipporna fortfarande varma
en liten sjö på ett berg
min bergsjö viskade jag och gled ner i vattnet

vi satt på den klippan sen, uppkrupna i din svarta skinnjacka och
sjön låg där alldeles knäpptyst men så tydlig ändå,
så liten men med bottenlös volym, precis som jag sa du och
skickade en klarvit blixt genom min kropp
din hud mot min hud var en första gång som inte lovade mer än så
men som ändå viste bättre än att dra sig undan

vi hade svårt att hitta tillbaka ut ur skogen, bort från klipporna
dröjde oss kvar i ett hav av kala blåbärsris och
försökte ta riktning mot miljonprogrammens lekplatsskratt
höghusen som blivit mitt hem
tog en omväg för att hitta nya vägar, mera tid,
och väl framme vid vagnen var det oskyldiga i vårt kroppsspråk
det finaste vi hade burit mellan oss

vi var som vänner som överlevt varandra gång på gång
som älskare som fortfarande brann
en självklarhet som inte väntade på en motsats

orden mellan oss bar en smärta som inte kunde bära sig själv
som trampade upp stigen mellan oss och med ett lätt sommarregn
rensade luften och gjorde det lättare att andas

vi var något så nytt att färgen ännu inte hunnit torka
något så beprövat och tryggt att vi plötsligt redan kunde sångtexterna och
viste hur melodin gick
en sång som vi burit inom oss alldeles för länge

när vi skildes åt den kvällen lät vi viljan till något mer hänga kvar mellan oss
växa med timmarna som skulle gå,

och på jobbet morgonen efter var vi arbetskamrater igen
arbetskamrater som bara med ett igenkännande leende och

ett glänsande öga berättade om en större gemenskap

att du nu hastigt hoppar av vagnen i en annan årstid betyder ingenting mer än att du ska träffa en vän vid kanalen, och om jag har otur; att melodin i din röst sjunger för henne i höst

födelsedagen

syster kom med bilen i fredags, med ett par graders feber och ett bankkonto fyllt med skatteåterbäring

hon bjöd på den godagoda maten på restaurangen, och det finafina sällskapet

sen åkte vi hem och somnade tryggt i lägenheten som numera är min

igår var den finafina dagen

solen sken, festen var planerad och vi drog in till stan för att sätta skattepengarna i rullning

fem personer ringde och sjöng födelsedagssånger i varierande kvalitet, alla lika kärleksfullt

jag fick födelsedagsrabatt på topshop och köpte fint tyg på kviberg

inflyttnings-,utflyttnings och födelsedagsfesten blev lyckad

lite dålig uppslutning, men det blir väl så när man plötsligt förlorat halva bekantskapskretsen i en bodelning

och frågan är om vännerna hade tillräckligt med sociala skills för att hooka upp med varandra, de flesta kände högst en av de andra festdeltagarna

det var helt enkelt en otippad blandning av folk som kom

snittarna var kungliga och tårtan rosa

vid nio-tiden hittade jag en tusenlapp utanför porten och vid tre-tiden fick jag en puss som försökte vara en kyss

idag är jag trött

men ganska nöjd

alkoholen

jag sover för lite
nätterna behövs till annat

inatt var jag en utsträckt hand till gamlestan
en extramadrass som kanske hjälpte i alla fall litegrann
en kram för att hålla från kanten

alkoholen och skammen är något så jävla....jävligt

den senaste månaden har jag lärt mig massor
vågar man bara lysna på vad folk säger så gör man tydligen det
och vågar man berätta själv också blir det lättare att förstå vad de andra säger

två nya människor i mitt liv har berättat om sina liv för mig, utan de vanliga retuscheringarna och ommålningarna som är så vanliga, som jag själv är en mästare på
och det fina i allt det svåra är att det hjälpte mig, och därefter också den tredje

ikväll sa f att det är själva tanken med det, att det är det tolfte steget; att föra vidare tanken och hjälpa andra.

den här skrev jag för ett par veckor sen, mycket ser annorlunda ut nu. ljusare och mer hoppfullt, även om det svarta kommer fram vissa nätter, som natten till idag. och även om allt jag kan göra är att dra fram extramadrassen och hålla handen utsträckt över parkettgolvet. och hoppas att det hjälper, iaf litegrann.


-------------------

ser dig gåendes med henne i handen över rondellen vid bellevue
det ser ut som hon bär dig, håller dig vid liv
hur kan man konkurrera med det

de senaste veckorna har lagt tjugo år på den du var när jag först träffade dig
en böjd rygg har för mycket att bära, något tynger dina axlar

ditt korpsvarta hår matchar hennes mörka inre
hur kan man konkurrera med det
jag är något så okomplicerat som en självständig kvinna
ingen som kräver din kärlek
ingen som håller dig vaken med skrik från badrumsgolvet varje natt

jag behöver inte den som är du,
behöver inte ditt tomma bankkonto fyllt med bakfyllor och återställare
behöver inte fler skrikande män i mitt liv
den du är, är någon som jag lovat mig själv att hålla mig borta från sen jag var elva
hur kan du konkurrera med det -
ta plats i mig med denna dikten

du behöver inte mig som henne
hon flyttade från dig för att visa det
jag skulle inte kunna brytt mig mindre i den situationen,
hade raderat dig ur mitt liv med ett minne av min idiotiska far

du behöver inte mig
vi behöver inte varandra
vi hör inte ihop

men allt som inte är detta tydliga, självklara,
säger något annat
skriver en dikt om dig
behöver den som är du
--------------------------

"det är inte ens hårdrock längre, det är punk"

är uppe på en sockerkick just nu
det ska utnyttjas

helgen har varit tung
bodelning och flytt av syster
en kompis hälsade på och på söndagskvällen när både han och syster hade åkt hem till sitt var lägenheten ekande tom
inte bara för att jag var ensam utan för att jag inte riktigt fått ordning på mina möbler än
behöver fler

ibland är man svag
faller in i tankarna om att man kanske är dum i huvudet ändå, som väljer att leva ensam när man hade värsta ordnade livet ihop med någon annan
fast det är man inte, dum i huvudet, bara när man är svag och inte orkar se saker tydligt
för det är tydligt; jag behövde det här
behövde mig själv tillbaka
och
det blir tydligt varje dag i hur man beter sig när man träffar nya människor, i hur man kan känna sig trygg i ensamheten, förvånad över ens potential, i det faktum att jag tagit tag i massa saker som jag velat göra i flera år men inte orkat

jag är starkare nu
men saknar såklart allt ändå
som lagen kräver
men de senaste veckorna har jag lärt känna mig själv igen
och jag trivs
det okontrollerbara kan också vara bra

att ett kontrollfreak som jag kan inse det är stort
och skönt

mitt liv kan ungefär beskrivas som en arbetskamrat beskrev vår arbetsplats
"det är som att varje dag kasta sig handlöst utför ett stup
. en del dagar överlever man och kan njuta av pirret i magen, andra dagar får man ringa efter ambulansen. men sen går man ändå hit igen dan efter. konstigt."

han sa också att "det är inte ens hårdrock längre, det är punk"
och det är ju inte så pjåkigt egentligen.

puss