"det är inte ens hårdrock längre, det är punk"

är uppe på en sockerkick just nu
det ska utnyttjas

helgen har varit tung
bodelning och flytt av syster
en kompis hälsade på och på söndagskvällen när både han och syster hade åkt hem till sitt var lägenheten ekande tom
inte bara för att jag var ensam utan för att jag inte riktigt fått ordning på mina möbler än
behöver fler

ibland är man svag
faller in i tankarna om att man kanske är dum i huvudet ändå, som väljer att leva ensam när man hade värsta ordnade livet ihop med någon annan
fast det är man inte, dum i huvudet, bara när man är svag och inte orkar se saker tydligt
för det är tydligt; jag behövde det här
behövde mig själv tillbaka
och
det blir tydligt varje dag i hur man beter sig när man träffar nya människor, i hur man kan känna sig trygg i ensamheten, förvånad över ens potential, i det faktum att jag tagit tag i massa saker som jag velat göra i flera år men inte orkat

jag är starkare nu
men saknar såklart allt ändå
som lagen kräver
men de senaste veckorna har jag lärt känna mig själv igen
och jag trivs
det okontrollerbara kan också vara bra

att ett kontrollfreak som jag kan inse det är stort
och skönt

mitt liv kan ungefär beskrivas som en arbetskamrat beskrev vår arbetsplats
"det är som att varje dag kasta sig handlöst utför ett stup
. en del dagar överlever man och kan njuta av pirret i magen, andra dagar får man ringa efter ambulansen. men sen går man ändå hit igen dan efter. konstigt."

han sa också att "det är inte ens hårdrock längre, det är punk"
och det är ju inte så pjåkigt egentligen.

puss