måndag 23 mars 2009

Människor är pengar

Så lite tid kvar här. Men det känns som om jag bara sitter och väntar på att mitt boardingcall ska komma och jag ska få gå på flyget hem till Sverige igen. Jag är trött på att sitta på flygplatsen och vänta. Varje "hejdå" blir en utdragen procedur som börjar om varje gång man springer på varandra på stan, på bussarna, dansgolven. "I heard your moving back soon" "Yeah" "Yeah"

Mest av allt saknar jag att jobba. Mitt arbetstillstånd gick ut i februari och ibland drömmer jag drömmar om att jag är tillbaka i köket. Saknar mina arbetskamrater och känslan av att jobba tillsammans. Ibland saknar jag till och med ljudet av bångmaskinen och sitter jag på en restaurang med öppet kök har jag svårt att koncentrera mig på mitt sällskap, sitter med blicken spänd mellan kockarna bakom disken.

En av mina vänner i Göteborg skickar mig en länk till en artikel i GT. Det handlar om en tjej på caféet Condeco som fick sparken för att hon log för lite.

Klickar ni er vidare kan ni läsa fler artiklar på samma tema. Condeco ägs av samma kvinna som äger Evas Paley där jag jobbade i nästan två år. Ni kan läsa om mina erfarenheter här Kungsportsavenyn 39.
Där lärde jag inte bara känna mina bästa vänner utan lärde mig också hur det verkligen fungerar bakom disken på kaféet där du köper din latte. Ägaren har satt i system att anställa unga tjejer som inte vet särskilt mycket om vilka krav man kan ställa på en arbetsgivare. Arbetstempot är så pass högt att de flesta bara orkar jobba kvar i tre månader. Hon vet att folk som blir bekväma i en position är mer benägna att ställa krav. Senaste skyddsombudet blev uppkallad på kontoret och fick varningen; "om du inte slutar sprida så negativ stämning så är vi tvungna att säga upp dig"

Det jag och mina vänner kan skratta åt så här i efterhand är den gången ägaren skickade ut ett brev där hon glatt meddelade att allt kaffe skulle rättvisemärkas för att hon tyckte att det var "självklart" att arbetarna som producerade det skulle behandlas rättvist. Vi som jobbat där visste först inte om vi skulle skratta eller gråta. Det var ironi på hög nivå.

Mycket kan sägas om Condecokoncernen, ingenting bra vad jag kan komma på. Och en sak är säker; någon bra personalpolitik har de definitivt inte.
Eller vänta, det beror på vad man vill uppnå med den förstås.
Tid är pengar? Ägaren Eva Ohlsson vet att människor är pengar, och hon är inte rädd för att utnyttja det.




Den här annonsen hittade jag nu när jag börjat leta jobb, låter spännande, äntligen någon som är villiga att belöna hårt arbete!

"Kock
CAFÉ XXXXXXXXXX

Publicerad: 2009-03-20,

Stockholm (Kommuninformation), 2 platser

NYSATSNING! EXPANDERING!

Café XXXX söker kockar till nysatsningen XXXXXX.
Du som söker bör ha lång erfarenhet av matlagning, vi ser även att du är passionerad och driven. Du måste utan tvekan ha skinn på näsan och dessutom njuta av hårt arbete.

Har du dessa kvalitéer finns det en plats i himlen för dig. Välkommen att ringa eller maila."

2 kommentarer:

Unknown sa...

Aah.. samma här -två olika jobb och en varning på vardera ställe för att jag verkade så 'bitter' när jag jobbade. En sa att det nog var mitt norrlänska arv som spökade -- en annan föreslog att jag skulle sälja hus o leva upp pengarna så att jag fann livet lite mera lättlevt. INGEN ville se arbetsvillkoren som en anledning till att jag var stressad - eller som dom tolkade det: Bitter!!

Anonym sa...

Grymt skrivet!