Betryggande

idag har jag spelat fotboll

jag har ont i hela kroppen och om ett par timmar bär det av till kvällsskiftet på Deuce restaurant

igår jobbade jag på centro grill på "garde manger station", kallskänksstationen

har varit riktigt nervös inför mina första dagar på restaurangerna här, men såfort man kommer in i köket så släpper det och man känner sig som hemma igen

snacket, tempot, sammanhållningen

precis som i Sverige,

och jag inser att ett kök är ett kök är ett kök

och trivs

vi har Carlos, mannen från sydamerika som hoppas på att snart få arbetstillstånd, men tills dess är mer eller mindre beroende av arbetsgivarens "goda vilja", ja, ganska livegen alltså

vi har Ando, japanen som kom till Kanada för kärleken och säger "it's like in Cuba" när jag berättar att det är gratis att gå på Universitet i Sverige

vi har Thialan, den tyska kocken som egentligen ville jobba i Los Angeles men som inte fick greencard pga sitt efternamn och sin "terrorist look", han svär att aldrig sätta sin fot i staterna eftersom han inte vill stödja ett land "with aparteid"

och jag, en svensk som får kommentaren av en i servisen (ja, servitriserna alltså, de kallas så, servisen) att hon aldrig sett en tjej jobba i ett restaurangkök

konstigt tycker jag

så det är väl inte riktigt som i sverige kanske

men nästan

motsättningen mellan kökspersonalen och servisen finns där i alla fall

ibland skämtsam och ibland allvarlig

köket tycker att servisen är lata och inte bär ut maten i tid och servisen tycker att köket strular med beställningarna och bossar, typ

jo, jag har verkligen saknat det här

med allt vad det innebär