Sen du gick

dagarna har gått fortare sen du gick
och platserna börjar få andra innebörder
jag saknar inte längre din hand i min sena nätter på väg hem längs kalendervägen
drömmer mycket sällan om det som var du och jag
i en gemensam lögn

för jag har pressat mig vidare in i det här livet
gått längs våra gator ensam och träffat människor på väg till samma platser som mig
lärt känna någon som ibland når fram genom det som gör att
dygnen känns oändliga i början av februari

men när det regnar och jag går förbi vasaparken
kan jag fortfarande känna dina ögon bränna som julisolar
långt in i mig