Jag luktar vitlök om fingrarna,
har en tryckande huvudvärk
och lyckades tjuvåka bussen hem.
Idag jobbade jag min första dag på en restaurang här i Vancouver. Jag har saknat tröttheten, snacket i köket, att ha arbetskamrater. Har saknat att ingår i någonting och att använda mina händer.
Imorgon ska jag provjobba på en annan restaurang och kanske ännu en i nästa vecka, inga problem att hitta jobb här inte.
Men det är som det är i den här branschen, problem, här och i Sverige.
Omklädningsrummet på dagens restaurang bestod av en toalett/städskrubb där alla i personalen skulle byta om och därefter var tvungna att förvara sina saker i.
Och lunchen? Jo, den åt man stående i korridoren bakom köket samtidigt som man fyllde och tömde diskmaskinen.
Samma sak som på många arbetsplatser i Sverige, och det är inte ovanligt (varken här eller hemma) att kökspersonal jobbar "långpanna", alltså att man jobbar ca 14 h på raken.
Tänk 14 h på raken utan att ens ha möjlighet att sätta dig ner när man äter.
Mina nya arbetskamrater berättade för mig att övertidsersättning aldrig betalats ut och min kallskänkskollega från USA var osäker på om det finns någon ersättning för obekväm arbetstid i Kanada, men på den här restaurangen betalas det i alla fall inte ut.
jag är trött
jag luktar vitlök
och har ont i fötterna
men känner mig
lite mer levande
fredag 22 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar