torsdag 6 mars 2008

När jag blir stor

det har funnits dagar när man vaknat på botten,
när man sovit sig igenom ett avgrundsskrik och man är 12 år,
går ut i vardagsrummet och tv-bordet är täckt av ölburkar

och jag bär hans missbruk genom livet som två plastkassar fyllda av skam
tyngden är min misstänksamhet mot andra människor,
sättet jag kan isolera mig och svårigheten att prata om mig själv
men också, en 12 årings löfte att inte ta mer skit i livet

det har funnits dagar när man vaknat upp med en hel idrottsstadio pressandes över bröstet, hyperventilerandes över skräcken av att man ärvt samma beteende
utan skor och med en bruten tå

och skräcken är minnet av skriken och bilden av min bror som pressar sig mot honom i ett försök att få honom att gå hem igen, kvarterets barn som tittar storögt,
sättet jag lärde mig att inte släppa någon nära

och jag bär hans missbruk på avståndet till min hemstad, så brännande nära med minnena som etsat sig fast som ärr,
valkar i händerna
och en 14 årings insikt om konsekvenserna av att säga ifrån
men också; nödvändigheten av det

det finns dagar när man vaknat upp på botten,
med en främling och en minneslucka fylld av ångest
tjugo obesvarade samtal och sms som ropar en tillbaka
och man är 16 år, håller sig hemifrån med tusen olika ursäkter, biblioteket, vännerna, klubblokalen, håller sig borta från orden kastade mot en utan ångest dagen efter, rädslan koncentrerad i hans oberäknelighet och ens egen oförmåga att ständigt vara någon annan stans

och jag bär hans missbruk genom livet som en 13 årings löfte till sig själv att aldrig bli som honom
och påminnelsen är ljudet av att det druckits ett par öl för mycket och berget på vardagsrumsbordet rasar, och vad som följer

och det har funnits nätter när man lämnat lägenheten, gått planlöst bredvid en tjej som man tror sig känt hela sitt liv, en 12 åring som blev äldre och lärde sig supa själv, och en önskan att kunna ställa ner platskassarna och bara gå därifrån
men hon som stoppar en när man försöker
påminner om erfarenheterna vi behöver för undvika botten

5 kommentarer:

lisa sa...

detta är så bra att det gör ont i mig. tack för att du skrev detta, och tack för att jag inte läste det för tio minuter sen i skolans datasal. Damn you CanniGirl! kom hem nu!

f sa...

remarkable!

f sa...

ju fler gånger jag läser, desto mer intensivt glöder texten

Karin sa...

Precis.

Det är inte bara bra skrivet, det är också helt nödvändigt att sätta ord på.

ditte sa...

i flera dagar har jag velat skriva en kommentar här, men vad säger man? du är fantastiskt bra på att sätta ord på sånt som känns alldeles för mycket och nära... tack...