Tre Toppar

du släpper min hand och springer baklänges upp förbi krönet, in på grusvägen till stranden
uppe på backen stannar du ett ögonblick och ler ett leende som följer mig ner till vattnet, landar på mina läppar

med ett skrik kastar vi oss i ett iskallt hav och jag tar tre simtag in bakom dig, knyter armarna kring din midja och sträcker mig efter din hand under vattnet
de sju meterna till land är gåshuden och vattnet som stänker kring våra ben

sand under våra kroppar
kvällssolen som lyser, du som värmer och en kyss som följer mig förbi någons kvarglömda sko, den igenbommade glasskiosken
en tom parkering och det är något mellan oss som väntar, som ber om förlåtelse, som vill oss någonting

men vi hör inte, i ett öronbedövande vitt brus nuddar din hand min, är en sommar av en värme så stark att det skulle vara omöjligt att hitta tillbaka till våren, till ett liv redan levt, nerbrunna hus
vi bär mellan oss; drömmen om en livslång förälskelse, ruinerna av det vi hade innan och nya hus byggda av eldarna inuti, trycket över bröstet på väg att spränga allt i bitar och en sommar då vi slapp försöka

vinden från en höst som kom för fort följer oss ut på bryggan och du säger att det här nog är sista gången, att vi hållit oss kvar för länge vid en sommar som skulle behöva mer bränsle för att hålla värmen uppe

jag ställer mig närmare och i tystnaden efter dina ord hör vi tydligt bruset växa, orden vi undvikt, kyssarna som ska följa oss in i en kallare vinter

jag berättar om biljetten jag bokade natten innan och ekot av en förlorad dröm är din hud som spänns, gåshuden som strålar in en ny sorts kyla i mig,
som säger att vi måste gå nu
att vi inte kan stanna här

och bilden av din ryggtavla på väg in längs bryggan etsar sig fast men när du vänder dig om och ler mot mig känner jag det tydligt
att sommaren redan följer mig in i en ny årstid
att något reser sig ur kvarteren av nerbrunna hus
att du kommer fortsätta brinna någonstans i utkanten av mitt synfält