The dead end of western civilization

Vi åker downtown för att dansa, vancouvers hipsters har gått ut i krig mot Adbuster som hävdar att den dansande ungdomen är “the dead end of western civilization”, och eftersom denna ungdom även tillhör den ironiska generationen bär kvällens event samma namn och alla är uppmanade att go over the top, bära sina mest galna outfitts.

Jag orkar inte engagera mig i diskussionen, många av hipstersen är pretentiösa medelklassidioter, lika många är det inte och jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så upprörande att folk tycker om att dansa. Jag bryr mig helt enkelt inte, men tar seabusen med Marie för att få lite motion på dansgolvet på The Astoria.

Jag har inte jobbat på tre veckor och en ny trötthet har tagit över, den sortens trötthet som kommer av för mycket sömn och möjligheten att ta hur många omotiverade tupplurar man känner för. Det kombinerat med mina tvivelaktiga kostvanor börjar kännas ohälsosamt och jag har börjat kolla efter ett nytt jobb, även om jag inte kan bestämma mig för om jag egentligen vill jobba eller inte.

Jag köper en cheeseburgare på McDonalds och sen står vi och väntar på bussen vid Waterfrontstation i tjugominuter. Tjugofem. Trettio. Sen kommer bus sju inrullandes och får problem med handikapphissen vilket innebär att inga andra bussar kan passera. Jag och Marie hoppar, puttar, bänder och tar i för att bussen ska flytta på sig men utan framgång. Då kommer mannen som stått bakom oss och lyssnat på hela vårt trettio minuter långa samtal, om bland annat ett bra kodord för sex, fram till oss och frågar om vi vill dela en taxi.
Vafan, tänker vi och hoppar in i en gul taxi, mannen pratar om transitsystem hela vägen till The Astoria, presenterar sig, hoppas att vi ses igen och åker vidare mot sin svensexa.
Jag känner mig peppad för något over the top, och längtar efter tröttheten efter tre raka timmar på dansgolvet.

Det visar sig att inte särskilt många orkat vara “the dead end of western civilization” och de flesta är, precis som jag, inte särskilt over the top. Jag blir lite putt och när dj:n börjar parata på engelska tycker jag att han är fånig, vafan gör dig inte till, bara för att du pratar engelska är du inte cool. Sen kommer jag ihåg att jag ju faktiskt är i kanada och att här pratar man engelska.
Sen spelar de dålig hip-hop hela kvällen och jag känner att jag behöver ett jobb och att djn behöver tips på bra hip-hop.

Jag och Marie försöker ta en taxi till busshållplatsen men blir utskällda när vi försöker betala. När vi hoppar ur taxin blir vi kallade bitch. Efter vi tagit bilens nummer så kommer taxichauffören tillbaka och ger oss fingret och jag känner att den här kvällen nog ändå var the dead end of western civilization, även om det inte säger så mycket för det är inte mycket till civilization to begin with.