En höstnatt i december

jag passerar din lägenhet en höstnatt i december
tittar upp mot din balkong och funderar på vad avståndet mellan dig och mig beror på och hur du ändå lyckades nå fram till mig ibland

en av de första gångerna vi träffades berättade du att jag börjat dyka upp i dina drömmar, och att jag alltid var hård och kall, att jag alltid förrådde dig
vi kände inte varandra då och när du blev full pratade du jämt om en gammal vän som fyllt sitt badkar till bredden när ni var sexton
du gick aldrig på begravningen
och jag berättade aldrig för dig om michel, om han som inte tog studenten med oss utan valde en sten utanför ÖstraSönnarslövs kyrka istället
jag har fortfarande svårt att förlåta mig själv för att jag aldrig varit där
jag antar att jag är som du
kan inte förhålla mig till slutgiltiga farväl, gamla vänner som inte finns där ute någonstans, i en annan stad, med nya vänner

en kväll kom du hem till mig och satte dig på en stol i mitt kök
du sa att du inte orkade låtsas att du inte behövde henne mer, att du glömt att du inte älskade henne längre och ringt upp henne mitt i natten en vecka tidigare
du frågade mig varför man gör så mot sig själv,
tittade ut över en mörk innergård och sa att sorg är något så fruktansvärt egoistiskt
vad svarar man på det?

nätter som den var våra riktmärken, flytvästar, livlinor
men också det som höll oss kvar i något som gjort oss illa alldeles för länge
nätterna vi inte orkade gå och lägga oss
ljudmattorna som bar oss till en lite ljusare morgon
eller in i en sömnlös vila

det kunde gå veckor, månader, ibland år, mellan de tillfällen då vi orkade höra av oss till varandra
men i perioder byggde vi våra liv kring det som kom att bli du och jag
kring en vag känsla av gemenskap
kring de osynliga murarna

när jag flyttade från stan hade det gått år sedan vi träffades och även om det inte var ett avstånd så hörde jag inte av mig
inga meddelanden på telefonsvaren, inga tunga avskedsbrev
bara ett ögonkast mot din balkong, och en tanke på vad avstånden mellan människor egentligen beror på
och vad det är som gör att vi ibland lyckas nå fram till varandra, ändå