torsdag 7 februari 2008

När allt står still


allt står still här
som att sitta med laptopen i knäet och inte känna någonting
som att lysna på en favoritlåt man lyssnat på hundratals gånger men ändå inte hitta känslan
som att få ett farvälsms från någon som värmt i år, men inte känna någonting annat än att det faktiskt inte spelar någon roll
för det står still här

som att beställa en biljett till en annan världsdel men fortfarande inte veta om man åker till något, eller ifrån
som är prata med någon sorts vän på msn, som att vara besvikelsen tatuerad i hans röst, vara här men långt borta
som att ligga nära, känna någons hjärta slå utanpå min hud, men inte bry sig om att förvarna om att det kan gå i sönder
att det står still här ikväll

som att gå runt i sin lilla etta och inte veta vart man är på väg
sitta på en stol i köket, titta ut över en lekplats
vara hungrig men inte vilja öppna kylen

som att stå i hallen framför spegeln utan någon större lust att ändra på något,
utan någon större lust att vara nöjd
“jaha”, “ok” och “visst”

som att sitta i fåtöljen och sträcka sig efter en bok,
som att bläddra lite och stirra på orden,
som att lägga ner den boken igen
som att allt står still här inatt

som att öppna en garderob och fundera på att börja rensa undan sin skit,
som att inte orka ta ställning ikväll
som att sitta i soffan och zappa men upptäcka att tvn är avstängd,
som att inte bry sig om att sätta på den
som att försöka ladda ner en film och tänka att det är okey att vänta femtitvå dagar, tre timmar och tio minuter, för allt står still här

som att egentligen inte vara sugen och absolut inte orka gå till livset och köpa chips,
som att ändå gå ut i köket och öppna kylen, kanske dricka lite mjölk, men sen stänga den igen
som att allting stå still ikväll men att rastlösheten äter en inifrån
som att inte svara när det ringer, inte öppna dörren när det knackar på rutan
som att välja sig själv och vara sin egen väns fiende

som att inte höra av sig på fyra år och trettisju dagar men sen skicka ett kryptiskt kollage med godstågen, postflygen, brevbäraren
som att vara här men någon helt annan stans

2 kommentarer:

Karin sa...

Nån sån känsla har jag också ikväll. Jag fattar inte vad nåt betyder. Inte ens det jag själv gör eller inte gör.

Anonym sa...

så tyst... jag vet, jag har blivit bortskämd... det var inte så länge sedan sist... men hur som helst saknar jag dig... tomheten är påtaglig...