Min vän Bagaren

jag känner en man som jobbar i en brödfabrik
köper du ett lingongrova en söndag så är det frederick som har bakat det
han kanske inte skulle erkänna det själv men jag vet att han bakar det med kärlek;
med all den yrkesstolthet 6 år på lösa timmar gett,
med hela den styrka som sekel av kamp på golvet i fabriken väckt i honom

min vän bagaren älskar sitt jobb men hatar att platschefens son tar hans extratimmar,
hatar att ledningen försöker skära ner
hatar att tempot sakta höjs vecka efter vecka
hatar fackpamparna som rycker på axlarna

min vän bagaren berättar för mig att han och hans arbetskamrater tjänar ihop till sin lön på 19 minuter vid bandet,
resten av arbetsdagen tjänar de pengar ner i någonannans ficka, sliter ut sina kroppar för någonannans framtida lyxpension

när det sätts ord på allt det där självklara spänns nått inom mig,
frederick vet hur illa verkligheten gör oss
vet hur man väcker glöden i människor som inte visste att de hade nån och
det gör min vän bagaren till en av världens viktigaste människor

min vän, som varje lördag bakar lingongrova,

ursäktar sig lite när han drar en parallell till Marx teorier om en klass för sig
min vän känner inte mig riktigt än, för om han gjorde det skulle han veta att det inte behövdes

jag och frederick har olika sorters jobb men vi sysslar med samma sak
han går till sin fabrik och producerar bröd
jag går till mitt kök och producerar mat
vi förädlar
någonannan tar resultaten av vårt arbete
det som gör det mer värt,
det tar de ifrån oss

min vän bagaren frågar mig vad som gör mig glad och jag tänker att det är det här;
att återupptäcka självklarheten i arbetarklassens styrka
att hitta en vän i bagaren som bakar med kärlek och lyfter ett finger mot allt som inte syftar framåt
och nu också att söndagens lingongrova fått en annan innebörd,
jag vet att kärleken i det brödet är ett kollektiv jag ingår i,
att vi rör oss framåt och
att jag och min vän bagaren går sida vid sida i det folkhavet