Opensource poetry

I linje med att min blogg har outsourcats till Kanada, att jag behöver öva min engelska och att jag vill delta i poetry slams här i Vancouver, så har jag bestämt mig för att prova på en tvåspråkig blogg. "Häftigt!" kanske ni tänker, eller "eh, lycka till" eller varför inte "hahaha" och ja, det stämmer ju.
För även om jag klarar mig fint på mina språkkunskaper här så är det ju mycket tveksamt hur bra man kan skriva poesi på ett främmande språk.
Ja, det blir helt enkelt inte så bra. Men man ska inte ta saker på för stort allvar, speciellt inte sin poesi, så vi kör!
Alla ni som minns gramatiken från högstadiet och ordförådet från gymnasiet får gärna föreslå ändringar i de engeska texterna. Vi kan kalla det opensource, vi kan skriva tillsammans. ok?

puss.
------------------

jag har räknat dagarna sen du hörde av dig,
delat upp tiden i millisekunder och hört telefonen ligga ljudlös på mitt köksbord

jag har gått ensam nedför östra hamngatan och
sett dig i reflektionerna i skyltfönsterna, följt efter dig in i en alldeles för mörk natt

jag har flyttat till en mindre lägenhet,
rensat garderoberna och kännt minnenasåterkomst med
ett foto från en gemensam semester

jag har läst dina sms för hundrade gången och förstått mitt svek en kväll i juli,
önskat mig tillbaka till timmarna vi vakade ut på min bäddsoffa

jag har stått ensam vid vattnet i en främmande stad och
varit världens minsta människa,
varit här men någon helt annan stans

jag har pressat mig vidare in i det här livet,
rört mig kring dig som ett livsuppehållande system,
min respirator,
för att långsamt inse att kärleken är något kallt som sakta smälter genom mina fingrar,
att jag är starkare utan dig

------------
I have counted the days since your last letter,
dividend the time into milliseconds and seen my phone lie silent on my kitchen table

I have walked down east port street and
seen you in the reflections in the windows, followed you in to a dark city

I have moved to a smaller apartment,
cleaned out my closets and felt the return of memories with
a photo from a common vacation

I have read your texts for the hundred time and understood my betrayal an evening in July, wanting to go back to the hours we spent walking through my suburb

I have stood alone by the wide waters in an unknown town and
been the world's smallest human being,
not wanting to got home trough quiet streets

I have forced myself furthermore in to this life,
thinking of you as if you were my respirator,
in order to little by little realize that love is something cold that slowly melts through my fingers,
that I am stronger without you