Ni som följer den här bloggen har kanske vid det här laget börjat undra hur det går med mitt bokskrivande egentligen. Det har jag också.
Men det går faktiskt inte helt dåligt. Det är bara det att jag har ett sånt där jobb som man måste gå till, och befinna sig på, så många timmar om dygnet att det är svårt att hinna med att skriva. Och till på köpet så har jag skaffat mig ett sånt där liv, som man ska leva resterande timmar av dygnet, med vänner och biobesök och någon sorts vän med förmåner som aldrig hör av sig och bussresor och lunchträffar och danskvällar och öl som ska drickas och lock som ska läggas på brunnen och barnen ska ju agas och nyckeln ska gömmas, men jag kommer efter Kristina och så vidare i all oändlighet.
Hur ska jag kunna skriva om Blåbron, skogen bakom skolan, vägen ut mot Vilanskolan, alkoholen, vännerna, familjen, syskonen när jag inte ens har tid att tänka att helvete, nu är det bara 26 dagar till jag lämnar den här världsdelen? Va? Det går väl inte?
Jo. Det går faktiskt. Och för att inte göra det för tråkigt har jag börjat skriva på en bok till. För min bror tyckte att det var en bra idé. Förhoppningsvis blir någon av böckerna klar, någongång. Till exempel innan jag hamnar i en trettioårskris. För det kan vara förödande, har jag hört.
Men jag tycker väldigt mycket om er. Och jag kommer bli klar. Jag lovar.
söndag 2 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kul att höra att det går framåt, kämpa på!
Vi tycker om dig också, jag lovar!
Och glöm 30-årskrisen, den är ändå inget mot 40-årskrisen ;-)
Jag kan även meddela att jag aldrig varit speciellt orolig.
Skicka en kommentar