Pandora Avenue

Jag vet inte, ibland känns det som om allting håller på att falla sönder. Oftast känns det så. Inte hela tiden. Men oftast.
-------------------------------------------------


Det är de här ögonblicken jag kommer spara,
tyngden av hans arm över mina axlar, värmen från hans ben mot mitt, en textrad lyft ur bilden av bandet svettandes på scenen.

Det är det här jag kommer bära med mig,
tystnaden som en ovisshet om vad som kommer hända sen, den gamla mannens ord på bussen hem, gatunamnet uttalat som ett löfte.

De här rösterna kommer jag höra,
hans ord varsamt överlämnade till en vän i köket, jag sittandes på hans säng ett rum bort, nervositeten i en fråga om vad som händer när världshaven lägger sig emellan.

Hur jag vet att det är på riktigt?
Rädslan i hans ögon. Något inuti mig som går sönder tretusen gånger i sekunden för att jag inte vet vad det betyder.