Ranch

Jag vet inte hur jag ska beskriva det här. Det är mindre än 23 h till flyget går. Jag står vid busshållplatsen utanför Subway och försöker tänka så mycket på det som det bara går "jag kommer inte vara kvar här imorgon", tar en tugga på min sub, det börjar regna igen, "varför gick jag aldrig och åt på den där retaurangen på 8th street?", mannen brevid konstaterar att vi inte fick en regnfri dag idag heller, "fan, vi glömde ju gå till spelhallen", tar en ny tugga, gott, det är rostbiff och extra ost, gurka, tomat, sallad. Ranchdressing. Klockan är två och jag står vid busshållplatsen och äter frukost.

Jag försöker känna hur det känns att lämna den här staden. Men jag känner mig bara stressad över att jag inte hinner baka prinsesstårtan, att jag inte får ner mina grejer i resväskan, att jag inte vet hur mycket saker jag vågar lämna kvar här.

Sen känner jag att det inte spelar så stor roll var jag är; Göteborg, Vancouver, Malmö, Kristianstad. Känslan inuti är i stort sett den samma.

Men just nu längtar jag väldigt mycket tills jag kommer ut från ankomsthallen på Landvetter. Det sägs att det kommer stå en välkomstkommitté där och vänta på mig. Jag har till och med hört rykten om banderoller och konfitti.
Det har Vancouver ingenting att sätta emot.