Rå fisk rullad i ris

En av de bra sakerna med att ha en blogg är att det man skriver inte ens behöver vara särskilt bra för att folk ska läsa det. Det finns det många bloggexempel på. Det tycker jag är befriande.

Här får ni till exempel en dikt om sushi, vilket annars kanske inte är helt vanligt i bloggsammanhang, eller vilka andra sammanhang som helst inbillar jag mig. Men det sköna med att ha en blogg är att jag gör precis som jag vill. Ikväll promotar jag sushi. Min favoritsushi finns på Aka Tom Bo i Norra Vancouver där 11e gatan möter Lonsdale Avenue. Står man utanför Aka Tom Bo (som 2008 blev utsedd till Norra Vancouvers bästa asiatiska restaurang) och tittar norrut tornar bergen upp sig och bergstopparna är fortfarande vita långt in i sommarmånaderna. Vänder man sig om och tittar söderut istället så kan man se skejtarna handlöst kasta sig nerför Lonsdalebacken med en planka mellan sig och döden. På andra sidan vattnet tävlar skyskraporna om att vara längst i klassen och lastfartygen ser ut som leksaksbåtar på håll.
På Aka Tombo träffades jag och Marie så ofta att vi tillslut inte behövde beställa något för att få vad vi ville ha. Favoriten kommer alltid vara Ocean garden roll. Tänk er krabba, advocado, lax och rökt ål, inte rullad i ris, utan i urkärnad, skalad, tunnt hyvlad gurka. Ja, herrejävlar, nu är jag hungrig.

Tänk nu bort allt det där och läs den här istället, den handlar egentligen inte alls om sushi, såklart.








den födelsedagen gick du bredvid mig uppför gatan till
restaurangen där mina vänner satt

jag presenterade dig med ditt namn och
hade svårt att bestämma mig

california roll
ocean garden roll
dynamite roll

satt bredvid dig med det där leendet på läpparna och
sushi på tallrikarna och vännerna som bara gillade dig eftersom jag verkade göra det

blommorna på bordet inte från dig utan från någon utan namn
för du frågade aldrig vem

rå fisk
rullad
i ris

och jag gick hem ensam den kvällen