söndag 24 maj 2009

I den här dikten

3 kommentarer:

josefine sa...

Det här är den sorgligaste och vackraste dikt jag någonsin hört/läst. Har både hört och läst den flera, flera gånger men jag slutar ändå aldrig rysa eller bli berörd. Så bra.

kallskänkan sa...

tack josefin, det betyder mycket

maja sa...

det här slår mig så hårt. Och Jenny, fortsätt göra precis så här. Det kan blir stort.