Tillsammans kan vi inte vara ensamma

Jag möter upp Gun vid Sockenplan, klockan är 5.50 och det blev aldrig riktigt mörk igår natt. Solen står redan så högt att jag blir tvungen att ta av mig jackan och förbanna mitt val av skor. Pollenhalterna attackerar mig som en lättare förkylning, samma sorts trötthet av medicinerna, halsont och hosta.

Gun berättar något om hur det är att jobba som förskolärare och jag håller tröttheten på avstånd med någonsorts upprymdhet. Vi ska bege oss till Södersjukhuset och dela ut valmaterial inför Europaparlamentsvalet den 7e. Det är inte det att det är jättekul att gå upp i ottan för att dela material, det är inte det att jag får pengar så att jag kan köpa mer antihistaminer, för det får jag inte.

Uppe vid sjukhuset tänker jag att det handlar om att ta tillbaka lite av den makten de tar ifrån oss, att återerövra lite av sitt människovärde. Det som de tar varje gång de tror att de kan göra det sämre för oss utan att vi ska protestera, det som försvinner sakta sakta varje gång vi inte vågar säga emot när de inte tar in vikarier när våra arbetskamrater är sjuka, det som känns som bortblåst när våra fackförbund och ombudsmän sviker oss.
Det handlar om att ta det tillbaka, idag genom att säga att vi fan inte accepterar ett samarbete som i grundlagen skriver in vilken politik som ska föras, att de tar vår demokrati ifrån oss.
På arbetsplatserna kan det handla om att tillsammans med arbetskamraterna bestämma sig för att facket ska vara till för oss, inte för att ombudsmännen ska ha löner eller att arbetsgivaren ska ha någon att samarbeta med, utan för att vi ska kunna ta tillbaka vårt människovärde. Bestämma sig för det och känna den styrkan.

Så, när vi ett par timmar senare är tillbaka på Sockenplan med trycksvärta på händerna och solen i ögonen och där får en tidning stoppad i handen så kanske vi inser något. När vi viker upp den och lyfter blicken för att se att det är samma tidning som vi delat ut så är den där upprymdheten det jag kan känna när jag inser att vi inte är ensamma eller svaga eller trötta. Vi är många vi är starka och vi är organiserade.
Att tillsammans kan vi inte vara ensamma.


Jag tänker rösta på Vänsterpartiet den 7e juni.
Vi ska inte vara med i några samarbeten som lagstiftar bort demokratin. Punkt.