onsdag 24 oktober 2007

Fackmöte och golvbrunnar

det finns ett sätt att hålla den värsta tröttheten borta
ett sätt att rädda sig själv från hopplösheten och behålla någon sorts respekt för sig själv och det man gör, när man dag efter dag måste stressa, tjäna pengar åt nån annan, lysna på chefens monologer om höjden på morotskakor och vikten av att inte räkna fel på en halvfralla till en mastodontkonferans

det handlar om organisering och att kunna spänna blicken i chefen och veta att han bara är en rädd liten man, ett symtom på en sjukdom som vi tvingas leva med dag efter dag

idag var han speciellt rädd
försökte låta självsäker och auktoritär när jag snällt upplyste honom om att helårsanställningarna måste förhandlas om och att vi ska ha ett fackmöte nästa vecka
det måste skrämt skiten ur honom för han blev nästan lite upprörd och försökte förtvivlat prata om saker som han inte vet nått om
stackare

men lite trött blir man ändå; att det ska behövas kämpas för minsta lilla
övertidsersättning, för att golvbrunnarna ska lagas, för att vi ska få ha ett litet möte

men å andra sidan; han borde nog vara lite rädd ändå
vi har börjat organisera oss
och den styrkan är det inte några arbetsgivaradvokater som kan fiffla bort

1 kommentar:

Anonym sa...

ja, skräm skiten ur honom!