lördag 12 juli 2008

Jag är där ni är


jag sitter och surfar planlöst, musiken på random och plötsligt spelas en låt upp som jag inte lyssnat på så länge, och jag märker det knappt, men någonting händer, rummet byter form och plötsligt sitter jag i ett annat land, i en annan stad, i en lägenhet med vita väggar och utsikt över skanstorget,

sträcker vi oss ut från balkongen kan vi fånga vinden från Slottsskogen och följa med ner till Vasaparken, och om grannen är på det humöret så kan vi känna den söta doften av marijuana

i köket står Helene och gör varmamackor, i soffan sitter Sofia och försöker förklara för Malin om idioterna som gång på gång kommer i hennes väg, på sängen som tillhör tjejen som har förstahandskontraktet sitter Hanna
tjejen som har förstahandskontraktet känner vi inte, men hon är en viktig anledning till att vi befinner oss i lägenheten som Helen hyr i andrahand

jag står på balkongen och försöker öppna flaskan med champagne som jag köpt på systemet på Linnégatan en halvtimme tidigare, mest för att jag är trött på att vara arg, arg och förbannat ledsen över att jag just mist mitt jobb, trött på vardagen som äter mig, arbetslösheten som hotar mig, kärleken som gjort mig besviken och ja, jag har helt enkelt bestämt mig för att det måste finnas något att fira, med champagne

jag håller flaskan mellan två varma händer, tittar ner mot gatuköket på hörnet och funderar vad fan jag ska göra med imorgon när jag inte ens kan hitta en ursäkt att öppna den där flaskan idag
jag står där länge

ett par dagar tidigare satt vi i Hannas lägenhet i Majorna och jag ville gråta när jag berättade om min chef som kallat in mig på kontoret, arbetskamraterna som gemensamt tågade in på vdns kontor, facket som gjorde, ingenting
jag som satt på tomglasen på lastbryggan och kände hur mitt liv föll ihop

jag ville gråta, för jag var besviken, besviken på allt
på mig själv som skämdes när jag berättade vad som hänt, besviken på att jag inte varit smartare, sett det komma, och arg, arg för att jag önskade det ogjort samtidigt som jag viste att jag skulle gjort samma sak igen om jag var tvungen
skit är alltid skit, oavsett vad de kallar det

men arg, arg för att jag inte orkade vara starkare, dra igång hela drevet, med studentkåren (som i förlängningen äger företaget jag jobbat på), media, blockad, allt det där

jag står där, på balkongen ovanför gatuköket, tänker på Hanna som förbannade världen när jag berättade, Sofia som mailade företagsledningen och skällde ut dom, Helene som försökte få mig att förstå att jag är stark

jag står där länge, på balkongen mellan Slottsskogen och Vasaparken, tänker på hur de där människorna i lägenheten håller mig ovanför ytan och jag öppnar champagneflaskan, vet plötsligt säkert att jag har någonting att fira; fyra personer i en liten lägenhet vid skanstorget

jag går in igen
Helene ställer fram mackorna, jag tar fem glas och börjar hälla upp champagnen
Hanna reser sig från sängen, kommer fram till mig och säger att hon inte ska ha någon, när hon ser besvikelsen i mina ögon, ler hon och säger “jag borde inte dricka någon alkohol, jag är gravid”

det var kanske inte riktigt så det gick till, men det är så jag vill minnas det;, som något som faller sönder för att lagas igen, ett pussel som stöts till men bitarna som hittar tillbaka
och champagnen som svämmar över glasets kant, över bordet
skratten, kramarna, en genuin lycka, hur jag lagas,
inser att det finns så mycket att fira

och “Homeward Rolling Soldier” med Christian Kjellvander som spelar i Helenes stereo,
följer med vinden från Slottsskogen ner mot Vasaparken
lyfter oss
skapar en lucka av luft,
och jag kan andas igen

“With sleepy eyes we made our way across
Where friendship’s found friendship is often lost
With valiant wishes of becoming ends
But there will be no such with you my friend
I’m going home, going home
To be where my water meets my stones
I’m going home, going home”

--------

för mindre än en vecka sen födde Hanna sin bebis
jag väljer att kalla honom Lilleman tills han fått något annat namn
det är dels redan ett inarbetat artistnamn och del passar det en liten man

perfekt

1 kommentar:

Anonym sa...

fy fan va fint