naturligtvis hade du rätt den
gången vi gick hem genom gångtunnlarna
mellan närlivsen
under gatlyktorna
tre meter ifrån varandra
med tystnaden som en avgrund och kärleken som
någonting vi ville skaka av oss
som ett regn
du sa ingenting och jag tänkte att
precis så måste det vara
såg
bilarna cirkulera i rondellen i en
promille som kunde förlåta
allt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Jag gillar det.
Skicka en kommentar