Klasshelvetet och en större känsla

De applåderar när jag går av scenen, trycket över bröstet lättar och jag kan känna blodet återvända till mina iskalla händer. Det är första gången jag läst för publik på flera år.

Det är bokrelease för "Snart går vi utan er, Brev till Socialdemokraterna" i vilken jag har titeldikten. Jag är inbjuden att inleda samtalet kring boken genom att läsa några dikter. Rummet uppe på ABF-huset i Stockholm är proppfullt, det sitter folk i fönstren, på golvet och det står människor i dörren.

Många människor säger smarta saker om hur det kan kännas när partiet man organiserat sig i sviker, när människorna på makten använder vårt starkaste vapen för sina egna intressen. Den äldre mannen som svarar på ssuarnas inlägg om vad partiet bör göra heter Carl Tham och han säger att man kan få känslan av att Sverige är ett klasshelvete när man läser boken, att Sverige faktiskt är näst bäst i världen på välfärd. Jag påminns varför jag valt vänsterpartiet istället; de gubbarna är lite mer sällsynta hos oss, även om de säkert finns; de brukar det där makten finns.

Jag tänker att Carl Tham, kom och ställ dig brevid mig i köket så ska du få se klasshelvetet, så ska du få känna det i handlederna efter 8 timmar på linjen med fritöskorgarna och de tunga gutjärnsstekpannorna. Ta emot min lönecheck och jämför den med din egen så kanske du fattar något om klasshelvetet. Välkommen till arbetarklassen Carl Tham!

Vi sitter på någon krog sen, jag säger inte så mycket. De pratar såna politiska frågor som kallskänkan Jenny inte vet så mycket om. De pratar mindre om såna politiska frågor som tillhör kallskänkan Jennys vardag. Jag har inte så mycket att inflika med.

Min bror ringer och säger att han lyssnat på dikten så många gånger och bara ville ringa och säga det, att det är något stort på gång. Någon skickar ett sms om att hon hört mig på kulturnytt i P1 hela dagen. Jag sitter där med känslan av att det kanske ändå är något stort på gång.

Mannen mittemot mig böjer sig fram över bordet och säger lite sådär "förresten",

"Du, hur går det med diktsamlingen egentligen? Vi skulle vilja publicera den." "Skriv klart den och vi publicerar och skickar ut den till 2 500 prenumeranter"

Det sägs att en genomsnittlig diktsamling brukar sälja i 250 exemplar.

Jag glider ner i tunnlarna under den här staden med känslan av att det är någonting stort på gång, somnar med ett glädjeskrik inuti.