Det fackliga löftet

Igår var jag produktiv, idag har jag köpt en skrivare. Börjar kanske bli färdig nu, svårt att veta. Jag börjar i vilket fall som helst bli otålig. Ikväll skrev jag en dikt om det fackliga löftet. Den börjar ungefär såhär;

"Vi gav varandra ett löfte
vi ställde oss bredvid varandra
ställde upp och
ställde krav på varandra

tillsammans

om vi var tio stycken blev vi starka som hundra
var vi hundra blev vi starka som tvåtusen

så fungerade solidariteten
det fanns inga formler för den
men när den växte
växte vi
..."

Om jag får min bok publicerad så kan ni köpa den och läsa den där. Blir den inte det så får ni såklart läsa den ändå. Om ett tag.

Ikväll saknar jag kärlekshistorien i "kanske en diktsamling", att jobba på något som inte har nån press på sig, som jag inte jobbat på sen jag började skriva för tio år sen. Ikväll känns det här projektet för stort och jag för liten.
Men imorgon kanske jag växt till mig igen.

Vill man se mig läsa kan man komma till Botkyrka Socialistiska Forum på lördag. Jag inviger med en dikt. Kanske en specialskriven om krisen, löftet, möjligheterna. Det återstår att se, om jag hinner. Man kan kolla efter på lördag klockan ett på Hallunda folkets hus. Ser ut att bli ett riktigt bra program också. Missa inte.