Jag vaknar med en av mina kuddar i famnen. Klockan är tidig morgon, Isaac är på väg till jobbet. Hans sked slår mot tallriken i vardagsrummet. Jag tänker att vår trångbodhet är väldigt talande för bostadsmarknaden just nu och somnar om. Vid åtta sätter jag mig vid skrivbordet. Min dygnsrymt är ur led och har blivit normal efter ett år av kvällskift på tapasrestaurangen och pubköket på andra sidan jorden.
Kvällen innan har M, värmen i augusti, berättat att han kommer till Sverige. Jag svarade honom att jag tror på det först när jag ser honom på svensk mark. Vet inte vad jag ska tycka om det där, kanske för att jag sagt att Stockholm är vackert och jag själv inte hunnit se mycket mer än utsikten från mina tillfälliga boenden.
Men mest av allt för att jag inte vet vad som händer när man blandar världarna, Sverige - Vancouver. Det får gå som det går.
Jag klickar upp ordbehandlaren och läser dikten jag skrev natten före. F
yra sidor om det fackliga löftet och organisering. Klistrar in den i boken och skriver ut ett första utdrag. Det känns overkligt att ha skrivit det där. Overkligt men bra.Det rullar på. Och nu tar jag helg.
Vi ses kanske imorgon i Hallunda då?
Inlägg
2 kommentarer:
Hej kallskänkan, måste bara berätta att när jag nyss satt och bläddrade i kommunalarbetaren läste jag ett litet stycke, eller klipp som dom kallar det, som jagf efter att läst tänkte yeah! Sen läste jag var klippet kom från och namnet var bekant; Jenny Wrangborg i boken Brev Till Socialdemokraterna. Grattis till din framgång och välkommen hem igen! Kram
Tack Tobbe! Vad kul! Det måste varit minst fem år sen vi sågs, hoppas allt är bra med dig. Hälsa Ditte om du pratar med henne. Ungdomenshuskram
Skicka en kommentar