torsdag 11 september 2008

Planerna

Jag har så många planer.
Försöker ta mig upp ur ett hål genom att planera hur gångarna ska grävas, stegen resas, var jag ska sätta fötterna, vad jag ska ropa för att få hjälp.Hoppet är min bästa vän när jag ligger på botten.

Jag längtar efter pengarna som min förra arbetsgivare är skyldig mig.
Jag gick in till ägaren och gav honom pappret som berättade att han hade femton dagar på sig att ge mig mina pengar, annars kommer han få stora problem. Jag förklarade lugnt och stillsamt att den summan var dubbelt så stor som den han från början inte tänkt ge mig. Jo, eftersom man helt enkelt inte utnyttjar min godhet, för då finns det plötsligt inte längre någon godhet i mig. Hans blick och en dörr som slängdes igen, jag stark som jag inte varit sen jag kom hit.
Protesten. Jag är ingen söt liten tjej som man kan utnyttja.
De som gör misstaget att tro det är idioter.
Eat shit and die motherfucker.
Nu har de sju dagar kvar, efter det traskar jag in till de kanadensiska myndigheterna.

Jag har stora planer på att virka en halsduk, mössa och vantar i de tjusiga färgerna rosa och ljusblå. Terapiarbete.

Jag tänker på boken. Boken, boken, boken. Den där jäkla boken. Som handlar om olika saker varje dag, och idag tänker jag att boken handlar om att lämna allt, med tillbakablickar från en parkeringsplats i Uddevalla i november, en telefonlur pressad mot mitt öra, en arbetsplatskamp, sveket, ensamheten i att lämna allt, en stor jävla längtan. Ja, om en stor jävla längtan.

Och så har jag ju planer på att skiva färdigt alla de andra böckerna också. Det kommer bli många böcker. Jag kan nog dedikera en till var och en av er. Vill ni att jag skriver något särskilt?

Jag tänker att “åt helvete med allt” när jag inte vet någonting och känner att jag inte har kontroll över hur saker ska gå. Med den där kärleken och framtiden och barnen i afrika och Dexter i tv-serien, men ja, mest med kärleken. Och att det är den paniken som får mig att planera en flykt ur en grop som kan visa sig vara någonting helt annat, fast mark till exempel.
Men jag tänker “åt helvet med allt” för riktigt säker kan man aldrig vara och “längta inte bort ditt liv nu” och. Och? Jo;

Epn. Det ska ju spelas in en EP. Poesi och musik. Fast det hänger ju mycket på det där med kärleken och “helvete“. Men jag tänker att om jag nu ska gå i sönder så vore det ju trevligt om jag fick i alla fall en skiva med mig som souvenir. Och då kan ni lyssna på den och sen köpa mina böcker. Eller tvärt om. Det är i alla fall en mycket bra plan, tycker jag.

Och så ska jag lära mig spela gitarr. Bara för att. För att.

Planerna, hoppet. Sättet att långsamt räkna ut stegens vinkel mot gropen, hur kartritarna konstruerade labyrinten, orden som inte skrämmer bort utan drar till sig hjälten i historien.

Storslagna planer, för att undvika botten.
Jag räcker långfinger mot botten och börjar klättra.

NU.

3 kommentarer:

ditte sa...

jag vill höra om rastlösheten, om längtan efter något, vad som helst. fast om du har nåt annat att säga vill jag höra det också.

alltså; skriv jenny, skriv! alla dina ord blir tillsammans något magiskt, något som ibland till och med kan rädda liv. det är stort.

Olof sa...

Siv Arb skrev i en känd dikt följande:

"jag vill höra det lågmälda talet uppmärksammat
och omvandlat till berättelser
om att vi
och några fler
orkar gå vidare
från det förflutna till det närvarande -
och för att komma från det närvarande till det kommande"

Det är det ju gör när du är som bäst. Bok, blogg eller EP spelar mindre roll. Skriv!

kallskänkan sa...

ni är så fina mot mig.