Klottret i tunnelbanan

Det är konstigt att befinna sig på en plats där man inte har minnen att relatera till. Där en plats bara är en plats.
Man har inte cyklat längs gatorna på väg till en fotbollsträning, man har inte blivit dumpad vid fontänen en måndagskväll, man har inte suttit på uteserveringen mellan Georgia och Granville med han som berättade om något som man inte orkade lysna på. Man känner fan inte ens igen reklamskyltarna och man förstår inte ironin i klottret i tunnelbanan.
Det är en ensam frihet.
Men när man väl träffar någon som lyckas förklara för en vill man bara åka hem igen, återvända till sin hemstad och hoppas att svaren man hittar förklarar någonting helt annat.