de frågar mig hur jag kan veta efter bara en vecka,
vad det är hos honom som ropar på mig
och jag vet ingenting annat än att jag kunde berättat för dem efter bara en dag,
att det är han som ropar på mig,
och att jag måste följa hans röst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
nästan lite religiöst. hehe
Dom som frågar kan aldrig ha upplevt det.
För man vet.
Innerst inne vet man.
Jag håller tummarna.
Kram!
Skicka en kommentar