tisdag 9 juni 2009

Nöjesparken i Smålands skogar

jag ringer min syster, för att höra om hon lever
det gör hon
och frågar om jag behöver ett jobb
och ja,
det gör jag
men säger att jag har ju den här boken att skriva
och skatteåterbäringen
till vatten och bröd

hon svarar att om du vill ha inspiration så är det här
arbetsplatsen för dig

sämre arbetsmiljö får man leta efter

6 kommentarer:

Erik sa...

Ska du till Vimmerby? Komiskt. Jag packar just väskorna, fyller kartongerna, inför en avfärd norrut.

kallskänkan sa...

Nej, tänk mer cowboys och pangpang. Mer bordell, saloon och Daltons. Mer avsågade gevär och bikemeets. Lite mer action helt enkelt, för att väga upp dagarnas invation av små människor under 12 år. Vad är det som lockar i norr?

Erik sa...

Jag trodde att friheten lockade. Att jag skulle kunna lämna staden som inte ens är min barndoms. Jag trodde att inget band mig här. Att livet liksom skulle kunna åka med mina saker, i lådorna.

Jag hade fel. Inget lockar längre, men 40 schemalagda timmar i veckan sliter mig mot huvudstaden. Man springer lätt på gamla sår när man försöker kyssa en gammal stad farväl.

ANNA sa...

På riktigt! Är det dags för Chappis! Fan va härligt Jenny!

kallskänkan sa...

Anna; vi får väl se. Tumba känns kanske lite för bra. Erik; kunde inte sagt det bättre själv, men efter ett tag så skaffar binder upp knutarna och känner sig hemma igen.

Erik sa...

Jag tvivlar inte på att banden klipps, löses upp. Det har jag upplevt förr. Men vad hjälper det, när jag just, för sent, insett att det finns band som jag helst av allt bara vill stärka. Nej, nu har värdlen fått nog av min klagosång.