Summer rain

En bil tutar nere på gården, regnet hänger i luften som små mikroskopiska hav över sockerbitshusen. Jag knyter på mig löparskorna och lämnar ett spår efter mig när jag fångar dropparna i kläderna, ögonfransarna. Bildar en tunnel genom regnet ut över fältet och över grusvägen som leder in i skogen.

Det droppar från taket där, i kulverten av täta grenverket. Löven tyngda av vatten som glider ner som bomber mot marken och lämnar små kratrar i gruset bredvid mig.

På andra sidan, där skogen öppnar sig i bebyggelse igen, skiner solen. En kvinna går långsamt nedför backen bredvid sjukhemmet djupt försjunken i en bok. Precis när jag passerar tittar hon förskräckt upp, som om hon just vaknat upp ur en dröm, ser sig förvirrat omkring. Tumba.

Kommer upp längs fälten, svänger in mot sockerbitshusen igen. Mitt spår över parkeringen är igenregnat. Jag har jagat mina egna andetag. En gammal man med trasigt paraply går långsamt upp mot närlivset. Blå Lidl-påse i handen, svart kostym. Lämnar inga spår.

Jag klockar in på 23 minuter. Stretchar sakta.
Ljudet på innergården förändras när regnet avtar. Mannen i kassan på Tuna Matcenter plockar in skyltarna, låser dörrarna. Går hem med små mikroskopiska hav fästa med trådar upp mot molnen ovanför sig.




Idag har jag skrivit två dikter, tre skelett och färdigställt ytterligare en. Dessutom har jag förbättrat tiden på löprundan med fyra minuter. Duktig Jenny.