Systemfel

Det regnar när jag vaknar, det regnar när jag skyndar mig till bussen. Regnet slår mot skyltfönsterna när jag hoppar av samma bus vid Tumba Centrum. Människorna hukar sig under en grå himmel. Det tar ett tag innan jag hittar biblioteket och när jag försöker låna böcker piper det bara från maskinen. Det visar sig att jag flyttat så långt ut i Stockholms förorter att jag måste skaffa nytt lånekort. Bibliotekarien tycker att jag är rolig som fortfarande tror att jag bor i Stockholm. Så när jag går ut genom de automatiska dörrarna, förbi tidningsrummet med de gamla männen, kan jag lägga ett femte lånekort i plånboken med lika många oanvända biljetter till kollektivtrafiken i olika städer, länder.
På väg in i köpcentrumet under biblioteket tänker jag att det är en galen värld vi lever i när det finns fler shoppingcentrum än bibliotek och badhus. Systemfel.

När jag kommer ut till busshållplatserna igen regnar det och jag vill åka hem och gråta skiten ur mig. Jag har flyttat till en ny stad utan att ens veta om det och jag är trött, så förbannat trött på att vara på väg. Kan man inte få komma fram snart.
Grå himmel och regn när jag är på väg hem igen. Jag vill kasta mjölken och brödet i hallen, banka knytnäven i väggen och slippa vara med mer.

Men väl innanför dörren, efter jag lyckats höja blodsockerhalten med en banan och solen slår igenom bortanför ännu en plats utan namn, så förlåter jag min nya stad och tillåter mig själv att njuta av att ha ett eget hem i tre månader. Det var längesen nu.