Chatten på facebook blinkar till. Det är Isaac som skriver att jag har fått post, stort kuvert till min gamla adress på Sockenvägen.
Mobilen vibrerar. Det är Emelie som smsar om att jag fått brev, litet kuvert från Biskops Arnö till Alströmmergatan.
Min bror ringer, han säger att det har kommit post till lägenheten i Bergsjön, skatteverket vill någonting.
Jag går på date med mig själv, håller handen när filmen blir för läskig, och tar sen följe med mig hem. När jag öppnar ytterdörren har det kommit fyra brev, inga adresserade till mig.
Idag längtar jag efter framtiden,
då bara kärleksbreven skickas med vanlig post
och resten rasslar in i min inbox.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Fint ;)
Igår var jag i Stockholm och längtade. Jag besökte först Thielska Galleriet, och där särskilt kände jag Edvard Munchs måleri. En sådan otrolig förmåga att teckna karaktär och känsla som jag upplevde i munchrummet denna sommardag på Thielska Galleriet kan bara erfaras på plats. Jag bar den känslan med mig hela vägen då jag vandrade runt Djurgården och njöt av den svenska sommarens omfamning denna underbara sommardag i staden Stockholm. Jag kände mig fri. Jag intog efter vägen runt Djurgården en efterlängtad måltid och då bestämde jag mig för att tillängna kallskänkan denna dikt:
…styr vandringen.
Kosmos kraft, det sjätte sinnet,
tillbaka upp på din egen väg.
Du kan bli vän med det här.
Inte utan svårigheter.
Din väg saknar belysning och är lång och svår,
och ”mödan värd”, menade Karin.
Kraften är på en gång
mänsklig och omänsklig,
och avvaktar aldrig inom dig.
Även Ariadne, inte utan skäl,
alla skäl skall inte yppas, av en vän,
bekymras av din vandring
här i labyrinten på kreta
och dess ordtrappor.
Sedan, varje dag, kanske, vännens eld
brinner alltid, framträder trappstegen
av elden − du går dem − allt finns i dig
sedan begynnelsen…
Skicka en kommentar