tisdag 13 november 2007

Duttkockar

när jag halkade nerför berget i morse var det med en upprymd känsla i bröstet
och jag förstod först inte varför men när jag vände mig om och tittade upp mot berget så kände jag det - det snöade!

och leendet på läpparna för i väskan hade jag en nybränd skiva som bara väntade på att få spelas på högsta i produktionen och det kan få vilken chef som helst att hålla sig borta i fler timmar

hoppade på vagnen och tänkte på vd:n som senast igår sa till tjejerna i kassan att ifall de nu inte hinner med sina arbetsuppgifter så är väl inte det något problem, då är det ju helt enkelt så att de får jobba fortare
och det är väl enkelt som ett två tre - att förstå vad såna kommentarer kan leda till

för tjejen som påpekat för chefen att arbetsuppgifterna bara blir fler och fler hela tiden, hon kommer fram till mig och med arga, glansiga ögon frågar hon om det verkligen får gå till på det viset; att de får smyga bort två tjänster från restaurangen under tiden det är säsongsstängt och komma undan med det eftersom minnet hos ny säsongspersonal inte sträcker sig tillbaka till förra terminen

och hennes egna konstaterande;
“jag ska fan inte jobba över en sekund,
så kan dom få se vad resultatet blir,
då kan dom städa sin egen jävla restaurang.”

som poesi

och det kan vi ju vara överrens om;
att lite vanligt, hederligt restaurangarbete verkligen inte hade skadat vd:n

så där sitter jag och funderar på vagnen till jobbet och jag lyckas till och med komma i tid

i tid till att baka 15 plåtar bullar och i tid för ett skratt när jag ringer och väcker en försenad arbetskamrat och berättar för honom att klockan är halv åtta och hans “på kvällen?” eh nej

i tid för att hälsa på nya arbetskamrater eftersom halva köket är sjukt
en trevlig duttkock* lärde mig några bra knep och pubkillen avslutade min dag med en fin massage

så imorgon går jag nog dit igen



duttkock; en kock som jobbat mycket på finare restauranger och är van vid att lägga ner mycket tid på att stå och dutta; typ smaka av, lägga upp, pilla och dona. jag jobbar i ett ovanligt stort kök som mestadels producerar stora mängder mat , det är mastodontgrytor, baguetter i hundratal och ballongvispar lika långa som mig. på min arbetsplats duttar vi inte så ofta. Man kan säg att ”duttkock” är ett vänligt skällsord i vårt kök…

2 kommentarer:

trestygnfrånperfektion sa...

det är så orättvist! jag behöver också massage!

Frukostflingan sa...

Tack för det nya ordet duttkock, jag kan inte låta bli att småle åt uttrycket, kul!