det borde inte vara komplicerat
det är inte komplicerat
men vi gör det förbannat svårt
sitter i vars en lägenhet, med vars en telefon
väntar på att tonerna ska vibrera mot bordet
ibland spelar jag spelet och med all jävla envishet
och kämparglöd som bor i mig tvingar jag mig själv
att inte höra av mig på tre dygn
sen faller jag utmattad tillbaka in i uppfattningen
att det är dumt att spela spelet överhuvudtaget
det är skönt att inte ha någon bestämd åsikt i den frågan
och precis innan jag ska trycka in ditt nummer och
skicka iväg ett sms så blinkar mobilen till,
du har hört av dig och jag känner kanske lite smått ;
haha! jag vann!
man är bedrövelsen personifierad tänker man när
man lämnat helvetet och sätter sig på vagnen till dig
6 kommentarer:
åhh, de vita höghusen!fina sådär i skymmning. Och förbenat bra du är.
kom hit och håll mig sällskap till helgen, det är coolt med stygn...
Jag vinner aldrig i det där jäkla spelet.
Tänker också att jag aldrig ska spela några spel. Och så tänker jag att när jag inte ringer så är det för att jag inte bryr mig, för att jag faktiskt inte är angelägen. Kanske är det bara ännu ett sätt jag lurar mig själv på.
/Skylark
Ibland tänker jag att det är lite fint att man försöker lura sig själv, det är som att säga att man tycker väldigt mycket om sig själv. Och det är ju bra.
Skicka en kommentar