jag tänker på dig när jag lämnar lägenheten
på hur du kändes mot mig och
hur du granskande tittade på mig första gången vi träffades
jag tänker på dig på vagnen in till stan
på ställen där din hud var extra tunn och
din blick i min spänd över hela nätter
jag tänker på dig när jag går över vasaplatsen
på timmarna vi satt på caféet och ritade bort världen och
tågresorna som skulle lägga sig mellan oss
jag tänker på dig när jag ser honom på håll
hur avstånden gjorde oss levande
bevarade känslan av att vi inte var färdiga med varandra
jag tänker på dig när jag går mot honom och han tar min hand
på hur saker och ting förändras men ändå känns precis likadant
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar