Tumba

Jag spar mycket av det jag skriver just nu, för att få lite distans till det innan det hamnar i den där boken som jag hoppas att någon kommer vilja publicera. Ni som läste förra veckan vet att jag håller på att jobba om manus nu, fokus kommer ligga på köken, och kampen. Kampen i köken.

Jag går upp vid åtta, börjar skriva vid nio, redigerar, går ner till centrum för att köpa diskmedel. Kommer hem, diskar inte, sätter mig vid datorn med fingrarna över tangentbordet och The Album Leaf eller någon dovt med Beethoven spelandes i bakgrunden.

Jag läser lite, skriver lite, lagar mat, diskar inte. Lyssnar på nått upptempo för att väcka mig till liv. Går ner mot åkrarna eller ringer någon vän när lägenheten känns för liten. Slänger ett öga mot disken när jag kommer hem igen.


Den här texten skrev jag igår, på väg ut mot Salem för att reka motionsspåret, efter jag passerat det gamla Bruksmuseumet. Ni kan se den som en liten kommentar till alla som verkar tro att Tumba ligger vid världens ände, att det är socialt självmord att bo här ute, att det här är ändhållplatsen för allting levande. Som en liten hyllning till tanterna nere på second handen som pratar med mig om sin historia och resorna in mot Stockholm central, då jag får som mest gjort.




Klockan blir nio och
himlen öppnar sig från alla håll samtidigt,
som om någon drar bort alla moln från en osynlig mittpunkt

Solen träffar fönsterna i höghusen bakom Tunavägen,
en hund springer över fälten mot ropet från en medelålderskvinna
Beige jacka, grönt hav
Bilisterna i sina gamla ostindiefarare saktar ner i rondellen och fortsätter upp
förbi sjukhemmet

Bruket såldes till ett amerikanskt företag
efter två sekel vid tryckmaskinerna
men här trycks fortfarande sedlarna vi använder
räknandes småmynt nere i kassan i centrum

På skylten utanför på Bruksvägen kan man läsa att
företaget tidigt gav arbetarna drägliga arbetsvillkor,
en del av lönen betalades i naturaförmåner
och jag funderar på vad som egentligen gömmer sig bakom de där orden

Strejker
Fackföreningar
Avsked
Svartlistningar
eller
En oerhörd välvilja från arbetsgivaren?

Skogspartier kastar ölika skuggor ut i vågorna av
det växande
En moped susar förbi med skriken från ungdomarna vid busshållplatsen
Farvattnen upplysta av en gatubelysning som ställer sig på tå,
sträcker sig mot horisonten
som för att titta efter om man kan trilla av eller
om allting bara fortsätter bölja
fram och tillbaka
in mot centrum