Receptet på en lyckad kväll

Äpplepannkakor med kardemumma.

3 ägg

3 dl vetemjöl

6 dl mjölk

1 krm salt

1 skalat, rivet äpple

en skvätt kanel

två skvättar kardemumma

vispa äggen med hälften av mjölken, tillsätt mjöl och salt

vispa i resten av mjölken, riv i äpplet och krydda

vispa klumpfri

sätt på Tomas Andersson Wij-"Vi är värda så mycket mer"

tillsätt ett tåg som rullar in på göteborgs central,

en spårvagn som svänger ut på snabbspåret och tar en av passagerarna från det tåget ut till nordöstra förorterna

vänta tills det knackar på köksfönstret, någon öppnar dörren, står i hallen, säger;

"fan vad gott det luktar, jag är skithungrig"

servera med lime och äkta kanadensisk lönnsirap

Kungsportsavenyn 39

1.
vintern är en dimma över göteborg tvärgator
spårvagnarna pressar sig upp för backen förbi götaplatsen
bussarna glider baklänges ner längs avenyn
på caféet där jag arbetar anställs inga mörka diskare längre eftersom ägaren anser att de jobbar dåligt, dock går indier bra så länge de är män, min vän som sökte jobbet blev diskvalificerad redan innan hon hunnit lämna en ansökan, tjejerna ska stå i kassan

vissa dagar svär vi i kassalinjen, åt kön som letar sig ut genom entrén, åt fuktskadan som gjort golvet buckligt så att man måste springa mellan kassan och kaffet med finess så att man inte ramlar, åt att vi inte hinner göra ett bra jobb - bara knappt göra det
så vi svär tyst och hälsar ännu en gäst välkommen med ett leende

på kylen uppe i kallskänken hänger en lapp
“Se upp så att du inte får kylen i huvudet!” och vi lär oss efter ett par försök att rycka upp och slänga igen den i ultrarapid, utan att klämmas fast mot kallskänksbänken
man skulle kanske kunna säg att det är en del av vår yrkesskicklighet, tillsammans med att knyta näven i fickan och upprepa tankemantrat “håll käften och ta emot, annars behöver de dig inte imorgon, hyran, maten, slippa stängningspassen”

efter ett par månader, år bakom kassan på Avenyn är vi bäst på att le sarkastiskt åt överklasskärringarna som ser ner på oss, som inte är vana vid sarkasm från tjänstejonen så det går inte riktigt fram

när kön tunnas ut samlas vi i kallskänken
snackar skit om vad som hände i helgen, vem som hånglade med vem och planerna för framtiden
hur vi ska ta oss ifrån överklasskärringarna och träningspassen i kassalinjen

vi planerar men vet hur många såna planer vi redan rört oss förbi
månaderna blir till kvartal och vi som varit med ett tag ser direkt hur länge varje ny tjej kommer orka
de flesta bara ett par månader, de som pluggar och bara jobbar extra oftast längre och varför just vi stannat längre än snittet på 3 månader analyserar vi inte

vi trycker kortet i stämpelklockan och försöker verka oberörda när diskarna kommer in i omklädningsrummet medan vi byter om
ägaren satsade på lyxiga toaletter till gästerna istället för två omklädningsrum
indierna blir oftast väldigt generade

jag och h rör oss ner längs Avenyn, korsar spåren och ett snabbt hejdå
vet att vi ses om ett par timmar igen

En höstnatt i december

jag passerar din lägenhet en höstnatt i december
tittar upp mot din balkong och funderar på vad avståndet mellan dig och mig beror på och hur du ändå lyckades nå fram till mig ibland

en av de första gångerna vi träffades berättade du att jag börjat dyka upp i dina drömmar, och att jag alltid var hård och kall, att jag alltid förrådde dig
vi kände inte varandra då och när du blev full pratade du jämt om en gammal vän som fyllt sitt badkar till bredden när ni var sexton
du gick aldrig på begravningen
och jag berättade aldrig för dig om michel, om han som inte tog studenten med oss utan valde en sten utanför ÖstraSönnarslövs kyrka istället
jag har fortfarande svårt att förlåta mig själv för att jag aldrig varit där
jag antar att jag är som du
kan inte förhålla mig till slutgiltiga farväl, gamla vänner som inte finns där ute någonstans, i en annan stad, med nya vänner

en kväll kom du hem till mig och satte dig på en stol i mitt kök
du sa att du inte orkade låtsas att du inte behövde henne mer, att du glömt att du inte älskade henne längre och ringt upp henne mitt i natten en vecka tidigare
du frågade mig varför man gör så mot sig själv,
tittade ut över en mörk innergård och sa att sorg är något så fruktansvärt egoistiskt
vad svarar man på det?

nätter som den var våra riktmärken, flytvästar, livlinor
men också det som höll oss kvar i något som gjort oss illa alldeles för länge
nätterna vi inte orkade gå och lägga oss
ljudmattorna som bar oss till en lite ljusare morgon
eller in i en sömnlös vila

det kunde gå veckor, månader, ibland år, mellan de tillfällen då vi orkade höra av oss till varandra
men i perioder byggde vi våra liv kring det som kom att bli du och jag
kring en vag känsla av gemenskap
kring de osynliga murarna

när jag flyttade från stan hade det gått år sedan vi träffades och även om det inte var ett avstånd så hörde jag inte av mig
inga meddelanden på telefonsvaren, inga tunga avskedsbrev
bara ett ögonkast mot din balkong, och en tanke på vad avstånden mellan människor egentligen beror på
och vad det är som gör att vi ibland lyckas nå fram till varandra, ändå

Söt och snygg kallskänka söker seriös arbetsgivare..

det här kan vara jobbet för mig....

"Tjänst
Vi söker en söt och snygg tjej till kallskänken.
Restaurangen är lunchrestaurang i centrala Göteborg, och arbetstiderna är lagda mellan 8-15. Tjänsten är en timanställning tills vidare, med 1-2 veckors prövotid.
Utbildning är inte ett krav men sökande får gärna ha erfarenhet från café eller som restaurangbiträde.
Tillträde
Vi ska tillsätta tjänsten snarast.
Lön
Lön enligt överenskommelse."

"söt och snygg" alltså
ja, jo, men visst
det gäller ju att ha rätt kvalifikationer för att klara jobbet
vad skönt att vilken idiot som helst får starta företag i vårt land
det kallar jag en arbetsmarknad för alla

alla idioter, söta och snygga alltså

"Är allt bra med dig?"

du ringer mig och säger att du mår bra
att livet känns rättvisare nu och att du börjat göra musik igen
att du tittar dig i spegeln ibland och undrar på vilket sätt du var annorlunda då
vad vi gjorde för fel

du berättar att din syster flyttat utomlands och
att du förstått nu att man inte kan förbereda sig på
vad som händer när dagarna blir veckor, månader, år
att livet inte är ute efter dig längre

och jag tänker att det fanns ett ögonblick då du förstod mig
att det kanske inte spelar någon roll nu men att det fanns
ett enda tillfälle då du verkligen kunde gnistra in ljus i mig och
att det var det enda som räknades;
ett enda ögonblick då du verkligen var min

I november

vissa nätter saknar jag verkligen känslan du gav mig när vi gick ut till bergsjö centrum och höll problemen på avstånd med en "bergsjön special"

pizzor med pommes kan verkligen knepet att

låtsas som om allt är som vanligt

Bandet

kom igen nu då!
för nu börjar det dra ihop sig och jag behöver fortfarande ett band
så här lät det när det begav sig, nu ska det låta annorlunda
kontakta mig fall ni vill vara med
vi har ju en spelning och allt

Solidariteten

vi sitter på ölkaféet och dricker en öl, går tillbaka till din lägenhet och du sätter på någon franska svartvit rulle från femtiotalet
regissören heter nått som påminner om "tryffel" och jag tänker att hela situationen känns väldigt 2003,
så bekant på nått vis
men en timme in på den filmen tröttnar du på att vänta och stryker mig på underarmen
lättar på trycket och tar min hand

någon sorts kärlek
eller ja,
solidaritet kanske man kan kalla det

ja, solidaritet

jag passerar folketspark, simpan, ställena som var mina och någonannans för bara ett par månader sen
förundras över att jag inte låst mig i den känslan
tänker att det är väl som vi konstaterade för ett par timmar sen på den krogen;
att vi har punkter i våra liv som just nu håller oss ifrån att hänga upp hela våra liv kring såna stora känslor
en trygghet som får oss att stå stadigare
även om min syster sa att det är förunderligt hur lätt jag låter mig dras med

jag promenerar hem över möllevångstorget en tidig morgon kring jul och någon typisk möllevångsbo har slagit in sina gamla kläder och lagt under granen på torget
det är ungefär som man kan förvänta sig på möllan

och jag känner att malmö skulle funka
fast att det faktiskt är Kanada som lockar mest

Varmt blod, kallt stål

det är med en känsla av vemod större än en tysklandsfärja som jag står i köket och för sista gången slänger ett blomkålshuvud på duttkocken när han föreslår att jag ska byta yrkesbana och ställa mig vid rosenlund, sista gången vi lägger hundratals tallrikar med nån flott rätt som jag försöker lära mig att uttala, sista gången tröttheten tar över och allting urartar i att någon tar upp jakten på mig och hämnas något jag kanske sagt genom att kasta tomat- och persiljegelé i nacken på mig

sista gången jag känner att allt som dom vet vill jag veta
sista gången jag plockar upp anteckningsboken och får ett nytt recept


här i alla fall


och idag stod jag i källaren och berättade om mitt glödande hat över allt som hänt de senaste veckorna för en kallskänka när chefen svänger runt hörnet
nu slipper jag fundera mer på vad jag ska säga för väl valda ord på fredag innan jag går hem
det mesta blev sagt
och det kändes mycket bra i mitt glödande hjärta

vi går på afterwork och man fattar att kockarna har pubrundorna i blodet
och hjärtat på rätt ställe
någon lutar sig fram och säger att jag ändå måste till något bättre ställe
"du kan inte stå här och harva ändå, du ska göra nått större"
och de kommer fram till mig i kallskänken
säger att det är förjävligt det här
men att "jag hörde att dom sökte folk där och där, jag rekommenderade dig"

sista gången vi jobbar ihop
men brevid känslan av vemod har jag lagt en plan på att åka till Kanada
den finaste brodern tror på föredelningspolitik och betalar min biljett för att jag ska komma över till honom
han tror att jag behöver komma bort och jag tror som honom
och vet inte riktigt om jag hoppas på att jag kommer tillbaka eller inte

planen är en månads semester långt härifrån
och det känns bra
men i smyg söker jag arbetstillstånd och letar efter ett nytt kollektiv


i Kanada

Punkten

de sa att det var som ett ögonblick av insikt
en nanosekund av något fasansfullt

de sa att himlen föll mot havet
att allt redan var krossat av drömmar

de sa det med ett lugn i rösten jag förut inte hade hört
och jag min jävel trodde dom