Förbi 20 år i en lagom stor småstad

det kommer till en ibland
som en hastig insikt
något som påminner om honom så hastigt att man en millisekund senare inte kan komma på vad det var, bara att något ledde tillbaka till en vårdag i maj för flera år sen då han bestämde sig för att inte fortsätta gå
då han vände sig om mot sina vänner och log innan han lät asfalten fånga honom


döden slår dig i magen
påminner om de inte längre levande
en gammal vän som lika gärna som de andra klasskamraterna skulle kunna leva sitt liv någonannanstans just nu
utan din vetskap

utan din vetskap fortsatte han inte förbi 20år i en lagom stor småstad
utan din vetskap flyttade han inte till en lite mindre storstad för att plugga
utan din vetskap träffade han inte en Maria att dela sin första hyresrätt med
utan din vetskap söp han sig inte full en juninatt och
somnade på en scen i en park
utan din vetskap fortsatte han inte sitt liv utan din vetskap

döden slår dig i magen
påminner om någon som valde att låta våningarna susa förbi på väg mot marken, säga hejdå med ett kort på trappuppgången i tidningen dan efter

utan din vetskap fick han inte jobbet på en skola i mellersta sverige
utan din vetskap undrade han inte vad som blivit av dig efter studenten
utan din vetskap fortsatta han inte sitt liv utan din vetskap

döden slår dig i magen
spränger i läkta sår
höghusen hotar dig
påminner om de inte längre levande